Herr talman! Jag vill tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret och naturligtvis också tacka Ingela Nylund Watz som har ställt interpellationen.

Jag tänkte ta mig friheten att delta i debatten eftersom det här är en fråga som jag brinner för och som jag tidigare har debatterat med statsrådet. Jag vill bara understryka behovet av att se över sekretesslagstiftningen och varför det är så viktigt med möjligheter till ett informationsutbyte.

Jag har under många år, som jag har tagit upp i debatter, arbetat som socialarbetare i olika roller, som både socialsekreterare, skolkurator och fältare. Jag har alltid sett att vi verkligen har behövt en möjlighet till informationsutbyte. Det handlar om att förebygga att ungdomar och barn hamnar i kriminalitet eller annan utsatthet.

Vi behöver varandra när vi ska hjälpa och stötta barn och ungdomar. Det gäller förstås också andra, men det är mest barn och ungdomar jag har ägnat mitt liv åt. När man till exempel ser att ett barn är på väg in i kriminalitet behöver man hjälpas åt. Det räcker inte att bara ha en bra elevhälsa, utan man måste också kunna samarbeta med polis eller andra myndigheter. Det är därför det är så otroligt viktigt att översynen av att möjliggöra informationsutbyte verkligen görs och att detta kommer på plats.

Jag har sett det som att det alltid ska handla om barnets bästa, och barnets bästa är att vi förhindrar att det hamnar i kriminalitet eller andra utsatta situationer. Det kan vi göra om vi kan hjälpas åt.

Problemet har blivit extra tydligt eftersom brottsligheten och kriminaliteten har ökat de senaste åren. Även om det varit en liten paus har ökningen nu tagit fart igen. Detta är inte över, utan vi behöver fortsätta jobba väldigt hårt för att bekämpa den brottslighet och den kriminalitet som inte bara hotar enskilda personer utan hotar hela samhället. Då har det också blivit tydligt att vi verkligen behöver detta samarbete. Kriminella har ingen sekretess, men myndigheter har det. Det innebär helt enkelt att kriminella har ett försprång.

Under pandemin blev det också tydligt att det finns sekretess även inom myndigheter. Till exempel blev vi tvungna att fatta ett beslut så att man skulle kunna prata med varandra inom Skatteverket.

Det finns alltså ett stort antal bekymmer med den lagstiftning som vi har i dag. Det är tydligt att vi behöver komma till rätta med detta och möjliggöra delning av information.

Ett annat exempel är arbetslivskriminalitet och sådant. Där behöver vi verkligen kunna dela information.

Jag betvivlar inte statsrådets vilja, särskilt inte med tanke på det svar han gav mig senast när jag ställde frågan. Detta handlar inte om att sätta åt, utan det är ett allvarligt försök till diskussion och debatt om hur vi ska komma framåt. Vi kan ju ändå se att det finns en möjlighet att komma till rätta med detta och göra förändringar.

Det Ingela Nylund Watz lyfter fram i debatten är dock viktigt: När vi väl kommer förbi detta med att vi behöver göra någonting, hur ska det då göras? Därför är jag väldigt intresserad av hur statsrådet och regeringen anser att man ska ta till vara det som har kommit in från remissinstanserna och även vilken tidsplan vi har att hantera när det gäller den här frågan.