Herr talman! Det är kris i svensk klimatpolitik, och krisen startade med den här regeringen. Från att ha haft en politik som var världsledande i klimatomställning fick vi en regering som i stället för första gången bröt trenden och började öka utsläppen i stället för att minska desamma.

Samtidigt har vi en klimatminister som är retoriskt skicklig, som talar om en effektiv klimatpolitik och som jättegärna vill ge sig in i debatter. Ibland kan det vara så i politiken att om man tycker att det är kul med debatterna och pratet blir man kanske för bra för sitt eget bästa.

Just nu är det väldigt uppenbart för svenska folket, journalister och politiker i den här kammaren att klimatministern står framför ett tomt skyltfönster. Det saknas styrmedel för klimatpolitiken.

Samtidigt längtar svenska folket efter en aktiv politik som tar oss framåt och ser till att vi klarar omställningen på ett bra och rättvist sätt.

Samtidigt säger svenskt näringsliv att de vill ha en tydlighet i klimatpolitiken. De vill se ett ledarskap så att de vet hur de ska satsa framåt för att säkra jobben och den gröna tekniken i omställningen.

Samtidigt säger EU-kommissionen och det klimatråd som finns på EUnivå att alla EU:s medlemsländer måste öka takten. Klimatministern vill gärna lägga den ledande delen i oppositionens knä och tala om vad Socialdemokraterna gör eller inte gör.

Vi tittar på helheten för politiken och arbetar med vår politikutveckling. Vi har väldigt tydligt angett att vi vill se en bättre fördelningspolitik i vår verktygslåda. Vi vill inte ha en politik som ökar utsläppen för transporterna. Vi vill ha en ledande elektrifiering och också se till att ha en bättre reduktionsplikt.

Det är att vilseleda när man talar om var oppositionen befinner sig.