Fru talman! Jag får tacka statsrådet så mycket för svaret och för dagens debatt, där jag hoppas att vi tillsammans kan belysa lite olika aspekter av förlossningsskador och vad som kan göras för att minska dessa.

Från 2016 till 2020 drabbades nästan 13 000 kvinnor av den allvarligaste formen av bristningsskador vid förlossning. Hur stor risken är beror till stor del på var kvinnan bor, alltså i vilken region. Stockholm och Sörmland har störst problem. Där drabbas dubbelt så många som i Gävleborg, som anses vara bäst på att undvika allvarliga bristningsskador. De skillnaderna kvarstår när man justerar för kvinnors ålder, hur många barn de fött tidigare och så vidare.

Enligt forskning kan skillnaderna bero på olika rutiner och arbetssätt men också hur stressad personalen är. Sveriges sjukvård står inför en allvarlig sjukvårdskris, och den krisen kommer knappast att förbättra situationen för alla de kvinnor står inför en stundande förlossning. Nedskärningar, hot om varsel och färre kollegor kommer garanterat inte att göra personalen mindre stressad. Min kollega Anna Vikström kommer att gå in på detta lite djupare.

Jag kommer att uppehålla mig vid en potentiell lösning som skulle kunna minska antalet förlossningsskador i hela landet.

I december 2017 mottog den dåvarande regeringen slutbetänkandet från Utredningen om en modern föräldraförsäkring. I betänkandet presenterades reformer som bättre anpassar föräldraförsäkringen till dagens samhälle.

En faktor som lyfts fram och som bör ses som särskilt viktig i dagens debatt är den så kallade snabbhetspremien i föräldraförsäkringen. Snabbhetspremien, som infördes 1986, gör det möjligt för kvinnor som blir gravida igen inom ett år och nio månader att behålla samma nivåersättning som med första barnet. Ersättningen blir därmed inte påverkad för den som väljer att gå ned i arbetstimmar mellan barnen.

Som vi i den här kammaren vet är lagstiftning normerande. Snabbhetspremiens reform är inget undantag, så införandet av den påverkade naturligtvis familjebildningen. Snabbhetspremien kom att få stor betydelse för i vilken takt familjer skaffar barn och för kvinnors närvaro på arbetsmarknaden. Studier visar nämligen att efter reformens genomförande ökade barntätheten markant.

IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, visade i en rapport från 2014 att kvinnor som får barn tätt riskerar att få minskad inkomst på sikt, för när barn skaffas så pass tätt minskar kvinnornas arbetskraftsdeltagande men också deras arbetslivserfarenhet. Institutet har också visat att det kan gå sämre i skolan för barn som fått syskon tätt inpå.

Nu kommer vi till förlossningsskadorna. Kritik mot snabbhetspremien har nämligen väckts av exempelvis läkare och barnmorskor, som menar att kvinnans kropp får för lite tid för återhämtning och att det har inneburit ökade risker vid graviditet och ett ökat antal skador som en följd av förlossningar.

Det finns risker med för täta födelseintervall. Risken för att barnet föds för tidigt eller har för låg födelsevikt och risken för en svår förlossning ökar om kvinnan blir gravid inom 18 månader från det första barnets födelse.

WHO rekommenderar att födelseintervallet, det vill säga tiden från det första barnets födelse till dess att kvinnan blir gravid på nytt, är 24 månader och att intervall kortare än 18 månader ska undvikas.

Snabbhetspremien i dess nuvarande form har stor betydelse för kvinnors närvaro på arbetsmarknaden och för kvinnors inkomst över tid, för förlossningsskador och för barns utbildning.

Min fråga till statsrådet är därför denna: Är det inte dags att regeringen avskaffar snabbhetspremien, som skapar incitament för hög barntäthet och därmed ökar risken för förlossningsskador?

(Applåder)