Fru talman! När det gäller ledamotens första fråga om hur många av museerna som redan har den här typen av beredskapsplaner har Riksantikvarieämbetet uppgett att det är ungefär en tredjedel. Då talar vi om museer på central nivå men också på kommunal och regional nivå. En tredjedel av museerna har alltså gjort olika typer av beredskapsplaner. Det är såklart inte tillräckligt.

Att ha en plan för hur kulturarvet ska skyddas vid kris eller i värsta fall vid krig är naturligtvis av högsta vikt. Det är också därför som det är viktigt att jobba med just samordningen. Fler ska kunna dra lärdom av varandra, utbyta erfarenheter, samverka och också ge stöd i arbetet för de museer som inte har påbörjat detta arbete eller som har kommit olika långt. En lärdom som vi har dragit när vi har talat med olika museer på olika nivåer är nämligen att de är olika långt framme i detta arbete.

Jag skulle vilja säga att det som jag tydligast har fått med mig från våra centrala museer är att de ändå har en god beredskap när det gäller krishantering, det vill säga att det finns en väl upparbetad planering för hantering av bränder, översvämningar och den typen av kriser som man kan ställas inför som samhälle. Att däremot bygga upp beredskapen och tänka utifrån ett totalförsvarsperspektiv i händelse av krig har vi inte behövt lägga speciellt mycket vikt på. De stora museerna har just nu kommit olika långt i sitt arbete. Vi behöver även se till att både de regionala och de kommunala museerna jackar i detta arbete så att alla kan arbeta tillsammans.

Detta har Riksantikvarieämbetet arbetat med under många år. I den senaste tidens rådande omvärldsläge och säkerhetsläge har vi dock sett Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina, som ledamoten tog upp, och hur man väljer ut kulturarv som destinationer för militära operationer. Det är inte längre bara så att kulturarv hamnar i vägen, utan man ger sig på dem. Detta gör naturligtvis att vi behöver aktualisera frågan ytterligare och raska på arbetet här på hemmaplan.

När det gäller inrättandet av rådet för skydd av kulturarv är jag mycket glad att rådet har välkomnats av aktörerna och att de ser behovet av att jobba på det här sättet. Detta är ett steg, men det är långt ifrån tillräckligt. Vi kommer att behöva göra mer, och vi ska göra mer. Det är också därför denna regering gör en stor satsning på försvaret för att bygga upp vårt militära försvar, höja vår civila beredskap och bygga vårt totala försvar. I detta ingår naturligtvis skyddet av vår kultur och vårt kulturarv och att bygga upp en beredskap för detta.

Detta är ett arbete som kommer att behöva ske skyndsamt, men vi måste också ta det steg för steg. Inrättandet av rådet är ett steg, och vi vet att fler steg kommer. Tanken med rådet är dels att måla upp bilden av nuläget och att kunna dra lärdom av varandra, dels att titta på hur behovet kommer att se ut framöver för att vi ska kunna prissätta det och effektuera det i form av planer.