Fru talman! Först och främst utgår jag från att talmannen eller annan lämplig institution har upplyst riksdagens ledamöter om hur situationen kring interpellationssvar ser ut. För det andra har vi en beredningsprocess i Sverige för hur saker och ting hanteras. Slutet av mitt svar var: "Sammanfattningsvis är betänkandet En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder föremål för beredning i Finansdepartementet." Det framgår alltså tydligt att frågan bereds i Finansdepartementet.

När det kommer till frågan om hur vi ska föra statistik i Sverige och hur vi ska bekämpa överskuldsättning är det viktigt att veta att det finns två förslag. Det är interpellanten säkert medveten om. Det finns en diskussion kring skulder och skuldregister som bereds på Justitiedepartementet där det har inkommit remissvar. En rimlig sak är att kanske skaffa sig ett grepp kring skuldsidan och sedan fundera på hur man utifrån det ska arbeta vidare med tillgångssidan i ekonomin.

Är man väldigt ivrig och vill ha denna statistik till någonting som kanske har med finanspolitiken i övrigt att göra är det klart att man kan känna en brådska kring det. Annars, fru talman, är det viktigt att saker och ting blir ordentligt gjorda och blir ändamålsenligt utformade. Svaret på frågan är att beredning pågår i båda dessa delar - skuldsidan och tillgångssidan - i ekonomin.

När det kommer till att motverka skuldsidan i ekonomin behövs det självklart många olika typer av åtgärder. Det behövs givetvis information om skuldsidan, inte minst om blankolån. Det behövs också reformer för att motverka ökad skuldsättning. Regeringen har presenterat en sådan, men det bereds många fler sådana frågor med anledning av överskuldsättningsutredningen, som har lämnat en lång rad förslag på området när det gäller hur man ska kunna trycka tillbaka skuldsättningen rätt.

Möjligtvis är alla dessa motfrågor ett svar på den fråga jag fick. Varför gör man inte bara som forskarna vill och tar in all information? Varför gör man inte bara som Finansinspektionen eller Riksbanken vill? Jo, det är för att politiken har ett annat uppdrag.

Jag är den första att försvara alla myndigheter som efterfrågar statistik och kunskap. Själv har jag en bakgrund i forskarvärlden och förstår viljan från forskare att veta så mycket som möjligt om alla alltid. Det ligger i sakens natur för myndigheter också. Men vi - regeringen och ni i denna kammare - har att pröva detta mot andra frågor, och det var dessa frågor som ställdes tillbaka. Hur ser man på integriteten i förhållande till detta? Hur ser man på risken för att den här typen av data kommer i oriktiga händer? Hur ser man på kostnaden för att samla in och bevara all denna data i relation till nyttan den ger? Hur ser man på effektiviteten i detta?

Riksbankschefen sa ju att det inte skulle bli radikalt annorlunda utan att det påverkade på marginalen. Okej, då får man väga det mot den enorma inrapporteringen - 114 variabler tror jag att utredningen föreslog.

Om vi ska hitta en väg framåt för att få lämpliga beslutsunderlag är det såklart bäst om man är överens på ett ungefär. Det är då viktigt att definiera frågan som står mot detta: Ska det verkligen rapporteras in hur långt man har kört med sin bil varje år? Det är ju en av de variabler som föreslås ingå i detta. Är det en rimlig avvägning? Ska vi ha ett sådant statligt superregister med all den informationen om alla hushåll? Är nyttan av detta värt den administrativa börda det innebär?

Det är detta som är den intellektuella prövningen för att man ska få så bra nytta som möjligt för skattepengarna och när det gäller olika intressen. Ytterst är det denna kammare som har att avväga det. Ska man ha ett stort statligt superregister med all information om alla? Då får man väga den nytta det kan innebära mot vilken potentiell skada som kan komma ur ett sådant register.