Herr talman! Oavsett vad ministern säger kvarstår faktum: Kommunerna får stå för en större del av kakan än tidigare. Jag tänker på statsbidraget för kvalitetshöjande åtgärder i förskolan, som den tidigare regeringen införde och som man har fortsatt med. Hur de pengarna kunde användas välkomnades ute i kommunerna.

Men när jag nu pratar med kommuner hör jag att de är oroliga, eftersom de kan läsa ut att det aviseras neddragningar i detta och i maxtaxan. Konsekvenserna blir då dubbla för kommunerna. Det är både minskade barnkullar och urholkade statsbidrag.

Statsbidraget för de kvalitetshöjande åtgärderna välkomnades som sagt av kommunerna, och många kommuner satsade på att göra en långsiktig planering. Men kan man lita på att man kan fortsätta med det man har påbörjat?

Ofta pytsas statsbidrag ut i verksamheten, och man gör samma sak som tidigare. Men nu fick många kommuner, bland annat min egen hemkommun Malmö, möjlighet att dels dela ut pengar generellt, dels se över om de skulle göra något annat för att se om det kunde vara bättre än att göra mer av samma sak. Man är orolig för att man inte ska kunna fortsätta med detta om de aviserade neddragningarna görs.

Jag tänker på de 800 miljoner som den tidigare regeringen tillförde i samband med att riktmärken för barngruppernas storlek infördes. Det pytsade man in i de kvalitetshöjande åtgärderna. Nu ska de 800 miljonerna försvinna. Det är man jätteorolig över.

Min fråga är, förutom hur man ska leva upp till läroplansmålen som kvarstår, hur kommunerna ska våga göra satsningar eller fortsätta med de långsiktiga satsningar som de redan påbörjat när man redan nu kan befara neddragningar av statsbidragen.

(Applåder)