Fru talman! Jag tar dessa frågor på största allvar. Vi har stora ekonomiska problem i Sverige, bland annat inom offentlig sektor men naturligtvis också bland enskilda individer, och det har vi haft under en tid nu. Det är därför regeringen gör stora satsningar på skolan.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det är ett delat ansvar. Det kan inte vara enbart staten som gör satsningar, utan kommunerna måste också kunna möta de behov som finns, givet att vi har en kommunaliserad skola.

Åsa Westlund sa någonting i stil med att kommunerna inte har verktyg för att parera problemen. Nej, det är väl exakt just så det är. Vi har ett skolsystem där små kommuner många gånger har väldigt svårt att just parera problemen. Mitt svar på det problemet är en nationell skolpengsnorm, det vill säga en norm som kommunerna inte kan gå under.

Hur mycket pengar kommunerna faktiskt satsar på sin skola skiljer sig väldigt mycket åt i dag. Det skiljer ungefär 70 000 kronor per elev och år mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst. 70 000 kronor är ganska mycket pengar. Hälften av de 70 000 finns det objektiva förklaringar till. Man kan ha stora kostnader för skolskjutsar, stora socioekonomiska utmaningar, långa avstånd och så vidare. Men när det gäller den andra hälften är det ingen som vet. Sannolikt har de kommuner som valde att satsa lite på sin skola när skolan kommunaliserades fortsatt att göra det.

Vi måste komma till rätta med detta. Skolsystemet är av nationell betydelse och kan inte avgöras på ett sådant sätt som i dag. Jag är helt övertygad om att vi behöver ha en starkare statlig styrning. Men till dess behöver vi satsa på skolan från statligt håll men också från kommunerna själva. Det är därför regeringen har gjort de satsningar som jag nämnde i mitt första svar. Jag kommer naturligtvis att kunna svara på fler frågor om det.