Fru talman! Detta handlar inte om att förbjuda barn att lära sig sitt modersmål, utan vi pratar om huruvida det ska statsfinansieras med 2,4 miljarder. Kan pengarna användas på ett bättre sätt?

Som har kommit fram här handlade införandet av modersmålsundervisning aldrig om att stärka elevens förmåga att lära sig svenska. Detta är en efterhandskonstruktion för att legitimera att vi behåller denna typ av undervisning. Modersmålsundervisningen har alltid främst handlat om att stärka den språkliga och kulturella identiteten, och vi ser vad detta har lett till.

Att all forskning visar att modersmålsundervisningen stärker inlärningen av svenska, som Linus Sköld hävdar, stämmer inte. Forskningsresultaten spretar ganska ordentligt, och det mesta kommer från utlandet.

Låt mig ta ett exempel. Den schweiziske språkprofessorn Raphael Berthele har länge forskat om flerspråkighet och genomförde nyligen ett stort forskningsprojekt om modersmålsundervisningen i Schweiz. Framför allt synades argumentet att modersmålsundervisning stöder inlärningen av andra språk, vilket vi ju har hört påstås här i kammaren. Det kunde konstateras att stödet för detta är alldeles för svagt för att man ens ska ha en policy i frågan. Det konstaterades vidare att det förvisso finns goda ideologiska skäl att behålla modersmålsundervisningen men att det kognitiva argumentet inte håller.

Det finns undersökningar från Århus i Danmark som visar på samma saker, liksom stora undersökningar som har gjorts i Belgien. Därför är det på sin plats att vi utreder om dessa 2,4 miljarder kan användas på ett bättre sätt för att stödja barns utveckling i svenska.