Fru talman! Först och främst: Sverige ska säkra den finansiella stabiliteten. Vi ska säkra trygga villkor för svenska hushåll och svenska konsumenter. För att göra det ska regering, riksdag och våra myndigheter ha bra beslutsunderlag så att vi kan fatta bra beslut som grundar sig i fakta och tillgänglig information. Det är en för mig och regeringen självklar utgångspunkt. Det är mycket viktigt för Sverige att det är så, och den här regeringen kommer alltid att verka i den riktningen.

Jag fick en fråga häromdagen: Varför är Socialdemokraterna så entusiastiska inför ett statligt register över detta? De var ju helt fine med att det tappades kontroll över folkbokföring och annat under den tid de satt i regeringen. Men just när det gäller detta vill man gå väldigt snabbt fram. Var tror du att det beror på?

Det var frågan. Svaret är att det till exempel kan ha med skatter att göra. När Magdalena Andersson skulle bli partiledare släppte hon en rapport som innehöll en rad olika förslag på nya skatter, många av dem som under olika namn och i olika skepnader har skadat Sverige genom åren, till exempel förmögenhetsskatten som ledde till stor press utåt på entreprenörskap och sänkning av löner. I debatten och från experter som har uttalat sig om detta har vi också hört att ett sådant här register skulle vara väldigt väl avvägt och bra för att införa en fastighetsskatt, till exempel - finns det en sådan dimension?

Den här regeringen är väldigt tydlig med att vi inte ska återinföra fastighetsskatten. Vi ska heller inte bygga upp en infrastruktur för den typ av förmögenhetsskatt som historiskt sett har skadat svenska löner, svenska löntagare och svenskt företagande.

Med det sagt får man fundera på hur vi kan skaffa oss ett så bra dataunderlag som möjligt. Interpellanten kanske har ett svar på varför Riksbanken under tio år har avstått från att ta del av den data som finns till exempel från ECB. Man kan givetvis också fundera på andra metoder, till exempel stickprov, för att samla in tillräcklig och bra information på detta område.

En fråga som interpellanten blir lite grann skyldig svaret på är såklart om bra och tillräckliga beslutsunderlag är liktydigt med att man måste veta allt om alla alltid. Är det samma sak? För att ha en god och tillräcklig uppfattning på policynivå, och då pratar vi framför allt givetvis om blankolån och det som ofta refereras till som likvida buffertar och hur motståndskraftiga hushållen är, behöver man då veta allt om alla alltid?

Om man vill ta in skatt behöver man såklart veta det. Vill man ha förmögenhetsskatt och fastighetsskatt måste man veta allt om alla alltid. Men måste man veta allt på individnivå för att fatta andra typer av beslut?

Interpellanten talar passionerat för den här utredningen, men tycker ens en gång interpellanten själv att det är rimligt att samla in hur långt man har kört med sin bil varje år? Det är en av de 114, tror jag, variabler som man vill samla in i ett statligt superregister över alla människor.

Interpellanten kan kanske också svara på hur lämpligt det är, givet det cybersäkerhetsläge vi befinner oss i, att bygga upp ett sådant här superregister med flera miljarder datapunkter över alla svenska hushåll ens om man är frestad av tanken på att införa entreprenörskapsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Är det rimligt att samla in miljarder datapunkter i ett superregister? Är det en avvägd åtgärd för att nå målen? Interpellanten är skyldig svenska folket ett svar på den frågan.