Fru talman! Tack, interpellanten och Anna Vikström, för den här diskussionen!

Låt mig börja med att konstatera att det då och då sker svängningar i födelsetalen. Detta sker alltid, men vi bör ha det under uppsikt. Om födelsetalen går ned för mycket kommer vi nämligen att ha problem i vårt land.

Just nu är det viktigt att titta på hela spektrumet. Vad är det som gör att man vill försöka få barn tillsammans och uppfostra dem? Socialförsäkringen är förstås en jätteviktig del i det arbetet. Men i interpellantens fråga nämns inte socialförsäkringen med ett ord; då hade säkert ansvarig minister varit här. Jag är dessvärre förhindrad att svara på frågor om socialförsäkringen. Jag hoppas att interpellanten återkommer, för frågan är synnerligen intressant - även kopplat till födelsetalen, tror jag, när vi tittar på helheten.

Vi vet att även parametrar som hur socialförsäkringen är utformad liksom förskolan och det stöd man kan få är viktiga när det gäller familjers möjlighet att skaffa barn och bör finnas med i det arbete som gäller detta. Jag hoppas alltså att interpellantens frågor om de delar som gäller socialförsäkringen återkommer. Jag förutsätter att fru talmannen instämmer i att socialförsäkringen tyvärr inte ingår i mitt ansvar.

Jag går gärna vidare med diskussionen om ojämlik vård, för det är vårt stora problem. Vi kan generellt se, vilket jag också nämnde, att de flesta kvinnor upplever att de får väldigt god vård. Det ska vi komma ihåg, samtidigt som vi nu berättar om de problem och brister som finns.

Men det är ojämlikt. Även om vi har god kunskap om vikten av att förebygga exempelvis bristningar, även av grad 1 och 2, görs detta inte tillräckligt ofta. Många kvinnor lever med en känsla av att man får ta detta eftersom man fött barn. Men så är det inte. Vi behöver tidigt uppmärksamma riskerna för bristningar av alla grader och också se till att vi arbetar med detta. Det är därför det i det senaste som kom från Socialstyrelsen framgår att ett sätt är att två barnmorskor är med och bedömer situationen - för att säkerställa högsta kvalitet och att man faktiskt gör en riktig bedömning.

Jag tror att alla instämmer i att det vore helt rätt att öka barnmorskebemanningen och få säkrare förlossningar och säkrare bedömningar. Men då kommer vi till den fråga som Anna Vikström lyfter: kompetensbristen. Vi har inte tillräckligt med barnmorskor, av flera skäl.

Ett skäl är att många av dem som arbetar i dag bedömer att arbetsmiljön är så dålig att de väljer att arbeta deltid för att de inte orkar arbeta heltid. Om alla barnmorskor som i dag jobbar deltid gick upp på heltid skulle vi över en natt ha 800 fler heltidstjänster. En stor kader av barnmorskor bedömer alltså att de har för dålig arbetsmiljö för att kunna arbeta heltid.

Ett annat skäl är det faktum att man lämnar vården. Den som går in på Platsbanken ser att det finns många lediga tjänster för såväl barnmorskor som sjuksköterskor. Regionerna söker barnmorskor och sjuksköterskor men får inte fatt i dem.

Jag säger detta samtidigt som jag är fullständigt medveten om den ekonomiska kris som regionerna genomgår till följd av inflationen och det pensionsavtal man har ingått. Men det finns många lediga tjänster. Jag är glad över att regionerna sett ett tydligt behov av sjuksköterskor och barnmorskor, för det är dem vi behöver fylla på med för att få en vård som fungerar - men också en eftervård, där även fysioterapeuter och arbetsterapeuter behövs, för att vi ska kunna säkerställa att hela förloppet, före, under och efter en graviditet, fungerar väl för kvinnan.

Så för att komma tillbaka till interpellanten och Anna Vikström: Det finns väldigt mycket mer att göra i hela systemet, inom sjukvården men säkerligen också på olika sätt inom socialförsäkringssystemet. Vi behöver säkerställa att barnmorskor och sjuksköterskor vill arbeta i vården och att de har en bättre arbetsmiljö. Då kan vi minska risken för förlossningsskador så att varje kvinna som söker vård får den bästa vården.