Herr talman! Jag ska först säga någonting om avvägningarna när det gäller just skola och socialtjänst i relation till polisen och de synpunkter som kommer fram i en del av remissvaren. Jag tycker att de återspeglar den genuina målkonflikt som egentligen finns redan med dagens regler. Det handlar bara om var man ska lägga balanspunkten mellan dessa olika intressen. Det finns redan i dag en avvägning mellan å ena sidan intresset av att dela information och å andra sidan intresset av att skydda information, skydda den personliga integriteten och värna så att säga tilliten mellan exempelvis socialtjänst och barn och unga eller deras föräldrar.

Det som dessa förslag är ett uttryck för är att samhällsutvecklingen ger oss anledning att se över denna balanspunkt, där just intresset av att kunna dela information mellan olika aktörer i samhället har vuxit sig så mycket starkare eftersom det sociala priset och det mänskliga priset för att inte kunna göra det har blivit outhärdligt högt i väldigt många fall.

Den organiserade brottsligheten måste angripas från flera olika håll samtidigt, och vi har lyft fram flera av dessa vinklar i denna diskussion. Naturligtvis kan inget anständigt samhälle över tid leva med en situation där vi i Sverige har nio gånger fler dödliga skjutningar på årlig basis än vad de nordiska grannländerna har tillsammans, eller sprängdåd av det slag som vi har sett under senare år. Att slå mot det grova våldet är naturligtvis en helt central del av en sådan strategi. Men att strypa den kriminella ekonomin och att bryta nyrekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken är också en central del, men inget av detta låter sig göras - i alla fall inte med den effektivitet som är nödvändig - om vi inte är beredda att ompröva dagens regelverk när det gäller informationsdelning. Denna utredning är ett uttryck för det.

Jag tycker att man ska ta alla remissynpunkter som handlar om att värna dessa grundläggande integritets- och tillitsintressen på mycket stort allvar, för det är reella och viktiga intressen. Dessa intressen kommer vi så att säga inte runt. Det vore också falskt att låtsas som att vi både kan öka utrymmet för informationsdelning och göra det på ett sådant sätt att det över huvud taget inte drabbar integritetsintresset. Det är klart att det kommer att göra det.

Det handlar dock om att göra denna avvägning på ett seriöst sätt och sedan utforma regler som ändå tar hand om dessa intressen på ett så bra sätt som möjligt. Det menar jag att denna utredning i grund och botten gör. Men jag har respekt för att vi i vår process på Justitiedepartementet nu naturligtvis noggrant måste analysera de synpunkter som har kommit för att se om det finns anledning att göra några förändringar i ljuset av dessa synpunkter. Detta arbete pågår just nu.

När det gäller just att strypa den kriminella ekonomin finns det samma behov. Det finns ett behov av att kunna ta del av information från olika privata aktörer, exempelvis finansiella institut, i relation till brottsbekämpningen. Även där tycker jag att man ska ta kritiska synpunkter på allvar. Banksekretess är någonting oerhört viktigt och inte någonting som bara skyddar människor med väldigt mycket pengar. Det är någonting som skyddar oss alla mot otillbörligt integritetsintrång. Men likafullt tror jag att den riktning som anges i utredningen är viktig även när det kommer till informationsdelning för att kunna strypa den kriminella ekonomin.

Sammantaget menar jag att utredningen är väl avvägd. Vi analyserar förstås de remissynpunkter som har kommit in. Jag är också övertygad om att vi enligt den plan som vi har lagt fram kommer att kunna återkomma med en mycket väl avvägd proposition under våren.