Herr talman! Jag ska vara kortfattad och understryka det som Ingela Nylund Watz var inne på, alltså detta med välfärdsbrottsligheten. Vi vet att det verkligen är någonting som vi behöver ta tag i. Det finns flera delar i det. Vi kan inte ha system som underlättar för välfärdsbrottslighet. Men sekretessen och det som gör att det inte är möjligt att dela information är viktigt för att komma till rätta med detta.

Under alla år som jag har jobbat har en av de vanligaste frågorna som jag får av barn och ungdomar, även när de har blivit vuxna och återkommer, varit: Varför gjorde ni ingenting när ni såg detta?

Den största anledningen är kanske att vi inte kan samarbeta. När möjligheterna till stöd tar slut på det ena stället och man kanske behöver samarbeta - det är då som det faller, och det är då som många barn och ungdomar dras in i kriminalitet och annat. Det finns en paragraf om att man kan bryta sekretessen om det finns risk för att någon ska gå in i kriminalitet. Jag tror inte att den används så mycket som vi tror och hoppas.

Detta handlar naturligtvis om att förhindra välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet men också om att vi ska göra allt vad vi kan för att varenda unge i Sverige faktiskt ska få det stöd som de behöver och har rätt till. Då är detta en viktig del.

Sedan är det självklart så - det är där som den avvägning kommer in som också Ingela Nylund Watz tydligt poängterade och som även statsrådet har tagit upp - att vi ska klara av integriteten och klara av detta med att man ska känna tillit till att saker inte kommer ut på byn. Det som vi pratar om är att detta ska delas mellan dem som berörs, så att de kan hjälpa och stötta på bästa sätt. Men det är en klurig fråga.