Fru talman! Vi kan gå över till sjö- och lufträddningen, som naturligtvis är ett tydligt statligt ansvar. Sjöfartsverket ansvarar för den; man har Sjö- och flygräddningscentralen, och man har sina räddningshelikoptrar. Sedan tror jag att det är viktigt att säga att Sjöräddningssällskapet naturligtvis är en stor aktör till sjöss, med de stora hjältar som helt ideellt gör detta arbete dygnet runt. Till hands finns naturligtvis kommunal räddningstjänst, och även Kustbevakningen är behjälplig här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Organisationsformen gör dock att det även här blir svårt med finansieringen och underbemanningen. Det är klart att vi har ett ansvar för de fritidsbåtar vi har som kan hamna i knepiga situationer, framför allt sommartid.

Det handlar också om att luftfarten nyttjar denna tjänst. Sjöfartsverket får ett bidrag från Luftfartsverket när det gäller detta och ett statligt bidrag när det gäller den övriga verksamheten. När E6:an rasade, till exempel, var Sjöfartsverkets räddningshelikopter där för att söka av och se om det fanns människor i området.

När detta inte går ihop blir det såklart handelssjöfarten som får betala via avgifter. Där blir det lite krångligt, och det är därför det här med affärsdrivande verk inte riktigt fungerar. Jag kan förstå att svenska redare som betalar farledsavgifter och olika avgifter för dessa tjänster känner sig lite bekymrade när de ser att man är ute och jobbar i fjällvärlden eller på andra ställen utan koppling till deras verksamhet. Jag tror att de är försiktiga med att säga detta. Det här handlar ju om att rädda liv, och det vill de naturligtvis inte kritisera.

Men detta visar att den svenska organisationen inte riktigt fungerar. Jag tror att det är viktigt att regeringen så fort som möjligt agerar så att vi får ordning och reda i detta.