Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Trots regeringens klart uttalade ambitioner och Arbetsförmedlingens mandat att prioritera stöd till långtidsarbetslösa, inklusive personer med funktionsnedsättning, visar Arbetsförmedlingens egna rapporter och myndighetens statistik och årsredovisning att de åtgärder som hittills vidtagits är otillräckliga. Effektiviteten i dessa insatser, som är avsedda att stödja dessa individer och hjälpa dem till arbete eller studier, är inte bara bristfällig utan i många fall oroväckande låg, statsrådet.

Vi har i dag över 358 000 personer registrerade och inskrivna hos Arbetsförmedlingen, och nästan 52 procent av dessa saknar helt insatser. Resultaten av olika program, såsom Rusta och matcha, där endast en tredjedel av deltagarna antingen finner arbete eller inleder studier inom fyra månader, en siffra som dessutom är på väg nedåt, väcker oro. Vem bär ansvaret för detta? Är det Johan Pehrson eller den myndighet han leder?

I en återrapport till Johan Pehrson om uppdraget att minska långtidsarbetslösheten framhåller Arbetsförmedlingen att framgång i dessa uppdrag är beroende av myndighetens ekonomiska förutsättningar, vilket understryker att uppdraget är resurskrävande. När vi nu diskuterar effektiviteten i arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste vi också beakta de resurser som tilldelas dessa åtgärder. Det står klart att Arbetsförmedlingens förmåga att erbjuda stöd och service till långtidsarbetslösa har begränsats av betydande resursbrister och nedskärningar av Johan Pehrson. Dessa ekonomiska begränsningar påverkar inte bara kvantiteten utan även kvaliteten på de tjänster som erbjuds.

I årets regleringsbrev från regeringen har Arbetsförmedlingen fått uppdraget att särskilt prioritera långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning, vilket jag tycker är bra. Samtidigt ska myndigheten genomföra besparingar på 250 miljoner kronor. Budgeten har minskat sedan 2019. Personalstyrkan har reducerats avsevärt, vilket är en konsekvens av de budgetar som högerpartierna har fått igenom i Sveriges riksdag. Därför är jag inte förvånad över att vi ser svaga resultat i Arbetsförmedlingens arbete, inte minst i årsredovisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När andelen arbetssökande med svag arbetsförmåga på arbetsmarknaden ökar, däribland personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, behövs i allt större utsträckning specialister. Trots det minskas dessa resurser hos Arbetsförmedlingen. Nu har man gått ut från Arbetsförmedlingen med att bland annat fler socialkonsulenter ska bort. Jag förstår att Arbetsförmedlingen med allt mindre förvaltningsanslag måste skära i många olika tjänster. Men för mig är det helt obegripligt, herr talman, att man skär i de tjänster och resurser som bäst kan hjälpa dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och som man dessutom har att jobba med enligt huvuduppdraget i regeringens regleringsbrev.

När vi nu får veta att Arbetsförmedlingen kraftigt minskar antalet specialiserade yrkesverksamma, såsom socialkonsulenter, som jag nämnde, måste jag fråga statsrådet: Hur kan vi rimligtvis förvänta oss att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda anpassat och kvalificerat stöd till dem som behöver det mest när de kompetenserna nu sägs upp på myndigheten?