Fru talman! Jag hörde Andreas Carlson, infrastrukturministern, säga att det säkerhetspolitiska läget ska beaktas. Givet den situation vi nu befinner oss i är jag av uppfattningen att det helt enkelt inte räcker. Det finns utrymme att åberopa särskilda skäl, och jag förstår fortfarande inte varför det inte görs. Jag vill, ärligt talat, inte åka hem till Gotland ikväll med det här ofullständiga beskedet.

Svenska staten ska, som Heléne Björklund var inne på, säkerställa tryggheten på våra vägar. Det borde inkludera havet. Gotlandstrafiken är, som vi redan har konstaterat, särskilt utsatt. Möjligheten finns att åberopa särskilda skäl. Varför tar man inte chansen? Vad är det man väntar på? Varför låter man detta ske på sitt skift när så mycket annat görs?

Precis som infrastrukturministern själv konstaterade görs det oerhört mycket annat för att täppa till luckor, öka vår motståndskraft, göra oss starkare tillsammans och få saker och ting att hänga ihop. Men här lämnar vi liksom luckan öppen av för mig helt obegripliga skäl. Jag har hört infrastrukturministern när han stått här och pratat, men det går inte att ta till sig vad skälet är till att inte åberopa särskilda skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att detta haltar betänkligt, och det sprider oro på Gotland.