Fru talman! Som jag nämnde i min inledning, och som interpellanten upprepade, är det kommunerna som har ansvaret för den allmänna dricksvattenförsörjningen i Sverige. Kostnaderna för dricksvattnet finansieras också genom en kommunal va-taxa.

En rapport från Svenskt Vatten visar på ett årligt investeringsbehov på 31 miljarder kronor för svensk va-infrastruktur. Svenskt Vattens hållbarhetsindex visar på ett stort behov av reinvestering och nyinvestering. Färre än 10 procent av kommunerna har en tillfredsställande status på sina anläggningar. Samtidigt har bara var tredje kommun en framtagen finansieringsplan.

Under det här året kommer länsstyrelserna att tilldelas anslag för planering och arbete med dricksvattenförsörjning under höjd beredskap - länsstyrelserna som företräder staten. En del av anslaget får lämnas som bidrag till kommunerna. Men kommunerna behöver jobba ännu mer förebyggande i sin planering och investering i va-infrastrukturen; det står helt klart.

I sammanhanget kan jag även nämna att Va-beredskapsutredningen nu ser över både regelverk och ansvarsfördelning och vid behov ska föreslå förändringar för att säkerställa leverans av helt livsavgörande vattentjänster. Det gäller både produktion och distribution av dricksvatten, men det gäller även dagvatten och spillvatten, där konsekvenserna i ett krisläge potentiellt skulle kunna bli ganska stora och hemska.

För tillfället pågår även arbetet med att implementera EU:s omfattande dricksvattendirektiv i svensk rätt. Genom direktivet införs en riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet som omfattar hela kedjan, från tillrinningsområden ända in i husen till tappkranen. Syftet är bland annat att på ett bättre sätt förebygga risker och se till att åtgärder i första hand vidtas vid utsläppskällan.