Fru talman! Jag håller med om det Gunilla Svantorp sa om vikten av kommersiell service på landsbygden. Det är oerhört centralt att detta fungerar. Butiker är också viktiga delar i krisberedskapen. I det arbete som regeringen håller på med när det gäller att stärka vår resiliens ingår hela livsmedelskedjan, från bonden till livsmedelsförädlingsledet och butiksledet. Vi behöver få ett mer robust system. Möjligtvis ska vi ha utpekade butiker över hela landet som ska ha högre driftssäkerhet och kunna fortsätta.

Det är som sagt ett ganska strikt regelverk som styr detta. Det handlar om statsstöd och EU-gemensamma regler. Jag vill inte på något sätt ge någon förhoppning om att vi ska kunna ändra en sådan här ordning i en handvändning. Diskussionen är relativt obefintlig på EU-nivå. För att man ska få till en förändring i EU gäller det, som tidigare sagts, att man får tillräckligt många på sin sida och att man får kommissionens öra i olika frågor.

Här är Sverige relativt unikt i sin konstruktion. Om jag ska vara ärlig, vilket man ska vara, tror jag att detta gör det relativt svårt att få till en förändring i närtid.

Vi försöker ändå göra så gott vi kan, och Coopbutiker får som sagt också stöd. Men på grund av hur statsstödsreglerna är utformade är det problematiskt. Sverige kan inte heller ha en särlagstiftning, för då skulle vi riskera att bli slagna på fingrarna och behöva återkräva pengar, vilket skulle vara mycket olyckligt.

I detta sammanhang ska jag också nämna det extra servicebidrag på 25 miljoner som regeringen beslutade om förra året och som lanthandlare fick ta del av eftersom de bland annat drabbats av väldigt höga elkostnader. Ingen har något intresse av att missgynna någon lanthandlare. Tvärtom vill vi fortsätta att ge stöd, för vi måste kunna upprätthålla service i hela landet.