Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Jag ställde interpellationen eftersom jag som Socialdemokraternas ansvariga för infrastrukturfrågor reser runt väldigt mycket i vårt land för att besöka olika sektorer som sysslar med just infrastruktur. Det kan handla om alla våra olika trafikslag. När jag gör det är det en sak jag möts av hela tiden, nämligen bristen på personal.

Vi kan också se att väldigt många branscher inom denna sektor skapar sina egna utbildningar eftersom det saknas utbildningar. Det kanske är en fråga mer för utbildningsministern än för arbetsmarknadsministern. Men backar vi tillbaka ganska många år och tittar på den tid då vi tyckte att det var viktigt att ha olika delar av utbildningar i vårt samhälle att erbjuda kan vi se att just arbetsmarknadsutbildningarna då var ett jätteviktigt verktyg för att se till att människor som hade någonting med sig i sin ryggsäck snabbt kunde ställa om. I dag verkar det inte vara så.

Interpellationssvaret handlar till väldigt stor del om den reguljära utbildningen, inte om arbetsmarknadsutbildningen. Det kommer lite grann på slutet, men nästan allting i svaret handlar om den reguljära utbildningen. Jag får intrycket att arbetsmarknadsutbildningar är någonting som hänger vid sidan av och inte ses som så viktigt. Det tycker jag är bekymmersamt, med tanke på att det är ett verktyg som verkligen fort skulle kunna göra att människor kom i arbete.

Arbetsmarknadsministern säger att regeringen i det nya regleringsbrevet för 2024 har beslutat om nya mål och att ett av de målen är att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen. Det är ju bra, men frågan är vad det är för slags utbildning. Vi har ju sett väldigt många negativa aspekter på detta med att öka olika saker. Man kan få en bock i kanten om man har många deltagare på olika ställen, men vi måste också fundera på vad det är för kvalitet som erbjuds. Ska vi ha deltagare som går kurser så att de företag som erbjuder kurserna kan bocka av dem och få sina pengar? De arbetslösa kanske då har gått en kurs som inte har fört dem ett steg närmare arbetsmarknaden. Vad är det för kurser de faktiskt ska gå? Kommer utbildningarna att leda till jobb?

Matchningen i dag är urusel mellan dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och det som arbetsmarknaden frågar efter. Att sätta som mål att man ska öka antalet deltagare säger därför väldigt lite. Det är väldigt lätt gjort att uppnå ett sådant mål, men frågan är om de sektorer i vårt land som har behov av arbetskraft kommer att få den arbetskraften med ett sådant mål.