Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är fint att vi är eniga om att det är viktigt att bekämpa inflationen. Det är dock uppenbart att det går att göra det på olika sätt. Priserna har på vissa områden i Sverige ökat nästan dubbelt så mycket som i vårt grannland Danmark. Det har gjort att de svenska hushållen blivit fattigare. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar. Samma sak gäller inflationen i Spanien. Även där har socialdemokrater visat vägen och visat att det är möjligt att trycka tillbaka inflationen genom en aktiv politik, en politik där man pratar med marknadens parter. Det finns helt enkelt olika sätt att driva ned inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min uppfattning är att regeringen under alldeles för lång tid var passiv. I en kris spelar tiden roll.

Det gör den också när vi pratar om budgetar. Det är riktigt som statsrådet säger att nu, ett halvår senare, har regeringen lagt ytterligare 6 miljarder på bordet i det som kommer att vara en vårändringsbudget. Den socialdemokratiska vårändringsbudgeten har inte lagts fram ännu, men jag är övertygad om att den kommer att innehålla ytterligare resurser till välfärden. Samma sak gällde den förra budgeten, där vi prioriterade välfärden i en annan utsträckning än regeringen. Det här spelar roll.

Den politik som såg till att prioritera välfärden var också det som under pandemin gjorde att de överskott som statsrådet refererar till just nu finns i kommuner och regioner. Det var för att vi hade en regering som ville försäkra sig om att resurserna inte skulle försvinna ur välfärden och att välfärdens personal inte skulle sägas upp. Därför valde man att tydligt prioritera resurser till välfärden under pandemin.

Det var en bra politik. Den visade sig framgångsrik. Det hade varit en bättre idé om regeringen delvis hade kopierat den politiken.

Under vintrarna 2023 och 2024 har vi sett hur hårt den ekonomiska krisen slår mot vanligt folk, med stigande matpriser och höga energi- och drivmedelskostnader. I grund och botten är det vanligt folk i Sverige som har fått betala priset för inflationskrisen.

Många av oss har läst hur familjer, framför allt här i Stockholm, tvingas vända på varje krona och tvingas söka hjälp hos hjälporganisationer. Skolor har larmat om hur barnen äter upp sig inför helgen och hur skollunchen på måndagarna är räddningen eftersom det under helgen inte har funnits näringsriktig mat på familjernas middagsbord.

I det här läget har regeringen, genom de två budgetar som statsrådet refererar till, sänkt skatten för de rikaste, avfärdat våra förslag om bankskatt, om inflationssäkring i välfärden och om ett extra barnbidrag och försenat och försinkat en extraskatt på elbolagens övervinster. På område efter område har regeringen valt en annan politik. Regeringen har valt att prioritera skattesänkningar till framför allt de rikaste framför reformer för att värna vanligt folk och välfärden i krisen. Det är sanningen.

Många svenskar och stockholmare vänder nu på korvörena. Då går det inte att ha en regering som är passiv. Därför är ändå frågan till statsrådet: Kommer det några nya pengar till välfärden?