Fru talman! Jag får inleda detta anförande med en sakupplysning och lite statsvetenskaplig information till Hanna Westerén. Det är ingen SD-regering som styr landet. I Sverige består regeringen av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna ingår inte i denna regering, om nu någon skulle tro det.

Sedan har regeringen ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att vi ska kunna få majoritet för vår politik. Vi bor nämligen i en demokrati, och i denna parlamentariska demokrati behöver regeringen en majoritet av riksdagens ledamöter för att få stöd för sin politik eftersom vi nu har en minoritetsregering. Därför har vi ett parlamentariskt samarbete med SD.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att kalla detta en SD-regering är naturligtvis fullkomligt felaktigt. Det vilseleder väljare och medborgare. På samma sätt skulle jag kunna kalla den förra regeringen för V-regeringen eller C-regeringen, eftersom Socialdemokraterna var beroende av stöd i parlamentet precis som alla andra regeringar.

Jag går sedan över till det som interpellationen handlar om och som jag gärna vill debattera.

Först och främst ska vi ha en ekonomisk politik som inte spär på inflationen, precis som interpellanten inledde sitt anförande med. Det är framför allt inflationen som har skapat det allvarliga läget i kommuner och regioner med skenande kostnader. Redan nästa år kommer vi att kunna se en betydligt bättre ekonomisk situation i både kommuner och regioner på grund av att inflationen nu trycks tillbaka. Det är prioritet nummer ett.

Under de senaste två åren med de två budgetar som den här regeringen har lagt fram har en stor del av reformutrymmet gått just till kommuner och regioner. I vår första budget gick en tredjedel av reformutrymmet till kommuner och regioner. I årets budget var det 40 procent av reformutrymmet. Räknar vi in det senaste beskedet om de ytterligare 6 miljarderna till sjukvården har regeringen ökat anslagen till kommuner och regioner med 34 miljarder kronor. Det är mycket pengar.

Då säger Mathias Tegnér, vilket är intressant, att det regeringen nu presenterar inte alls är i samma nivå som det vi socialdemokrater vill. Men om inte jag minns fel var det just 6 miljarder som skilde Socialdemokraternas budgetförslag från regeringens. Det vi nu föreslår är alltså exakt samma nivå som Socialdemokraterna föreslog i sin skuggbudget. Vi lägger lite mer på regionerna än vad Socialdemokraterna vill. Socialdemokraterna vill lägga lite mer på kommunerna och lite mindre på regionerna jämfört med det regeringen nu gör, men det är exakt samma nivå om vi slår samman kommun- och regionsektorn. Ändå säger man att det inte alls är i samma nivå.

Hanna Westerén säger vidare att 6 miljarder kronor hjälper bara lite grann. Så lät det inte i höstas när vi diskuterade den skillnad på 6 miljarder som fanns mellan Socialdemokraterna och regeringen. Då skulle dessa 6 miljarder betyda allt för kommuner och regioner. Det var det som var skillnaden mellan att bevara välfärdsstaten och att rasera den. Nu sägs det att 6 miljarder hjälper bara lite grann. Det får vara någon ordning på argumentationen på hösten och på våren, tycker jag faktiskt.

Sedan är det sant: Pengar kommer inte att lösa allt. Under många år har inte minst kommunsektorn gått med stora överskott som har kunnat läggas undan i en resultatutjämningsreserv, vilket ungefär 80 procent av kommunerna har valt att göra. De kan nu använda dessa pengar för att jämna ut ett tufft ekonomiskt år 2024. Jag tycker att det är väldigt välkommet om kommunerna gör det. Till min glädje ser jag också att många kommuner och regioner använder sig av just den möjligheten.