Fru talman! Jag tackar Mathias Tegnér för att den här frågan lyfts här i dag.

Med tanke på den glädjeyra, kanske man kan kalla det, som den här nyheten om läget i inflationsbekämpningen genererat hos en del företrädare i SD-regeringen känner jag mig extra manad att påminna om att det finns en uppenbar risk att vi missar situationen i Sveriges kommuner och regioner just nu. Det är en oerhört kritisk situation. Jag kommer själv från Gotland. Där har vi både sjukvård och skolor som går på knäna. Och de aviserade 6 miljarderna hjälper enbart lite grann.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som Mattias Vepsä konstaterade alldeles nyss försöker den här regeringen febrilt lägga över ansvaret på regioner och kommuner och säga att de måste göra sin hemläxa. Det är så fult. Det är så oansvarigt.

Jag vill mena att ansvaret för att hålla ihop Sverige, att hålla ihop vårt land och våra kommuner och regioner och säkra tillgången till jämlik välfärd i hela landet, faller tungt på regeringen. För när kommuner och regioner ska spara är det uppenbara risker att medborgare kommer i kläm och att klassklyftorna slår igenom. Vi måste också komma ihåg att jämlik tillgång till välfärd inte innebär samma till alla överallt hela tiden, utan att behoven står i centrum. Det är syftet med den jämlika välfärden.

Jag har själv bakgrund i kommun- och regionsektorn. Jag har suttit där och harvat och försökt hitta de bästa och smartaste besparingarna. Men hur vi än vridit och vänt på det har det alltid dykt upp en uppenbar risk att hamna i diskussioner som innebär att barnen betalar med färre lärare, minskad modersmålsundervisning och sämre öppettider på biblioteken, att äldre inte får sina biståndsbeslut verkställda eller att patienter riskerar vårdskador och utebliven vård.

Allvarligt talat: Sveriges Kommuner och Regioner sa 24 miljarder. Regeringen säger 6 miljarder. Det behöver väl knappast sägas att det är djupt otillräckligt.

Jag noterade att Mathias Tegnér ställde frågor om det brottsförebyggande arbetet, och det ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag tror att det är väldigt viktigt att strypa nyrekrytering, erbjuda meningsfulla aktiviteter och hela tiden prioritera den fullgjorda skolgången och de fullständiga betygen som ett vaccin mot ohälsa och andra svårigheter.

Jag tror att vi måste fortsätta satsa på det förebyggande arbetet. Men det är just dessa så kallade mjuka värden i våra kommuner och regioner som riskerar att få stryka på foten när det ska sparas - och sparas måste det, för resurserna är otillräckliga. Vi kommer att få en oerhört dyr nota för det senare, och den kommer vi alla att få betala.

Vi vet att vi har ett katastrofalt inflöde i gängrelaterad brottslighet för att unga människor saknar möjligheter. Det brottsförebyggande arbetet spelar roll där. Vi vet att skolresultaten är avgörande för att klara en bättre framtid. Det är klart att det spelar roll när svenska skolor inte kommer att ha de resurser som de behöver.

Givet det vi nu debatterar, 6 miljarder i stället för 24 miljarder och kommuner och regioner som ska göra sin hemläxa, är min fråga: Hur ämnar regeringen säkra den jämlika tillgången till välfärd i hela landet?

(Applåder)