Fru talman! Jag uppskattar beskedet att en förlängning är möjlig. Det är såklart ett positivt besked, och jag uppskattar det - liksom sannolikt de flesta gotlänningar med mig.

Som infrastrukturministern har sagt och som jag har konstaterat är detta ovanligt. Därför smärtar det mig att man tar detta ganska ovanliga grepp och faktiskt inför en kompensation men sedan inte - som jag upplever det - lägger tillräckligt mycket vikt vid modellen. Det ger mig en känsla av att det finns en risk att detta blir en engångsföreteelse när det snarare borde vara någonting som man har som ett ess i rockärmen att ta till vid nya, stora prisökningar.

Givetvis skulle jag dock önska att detta inte behövde finnas som ett ess i rockärmen eller som en engångsföreteelse. Jag vill att vi ska ha en mer stabil grund att stå på när det gäller Gotlandstrafiken - mer långsiktiga förutsättningar när det gäller prisfrågan, säkerheten och frågan om flaggning, som vi har diskuterat i en tidigare interpellationsdebatt i dag. Kompensationen är ju ett symtom på att Gotlandstrafiken inte är reglerad på ett optimalt sätt i dag, vilket gör att vi försämrar förutsättningarna att leva, bo och verka på Sveriges största ö i Sveriges största öregion.

Det är väl mitt medskick till infrastrukturministern. Jag upprepar gärna att jag välkomnar kompensationen, men den är ju en del av en väldigt stor fråga där hela Gotland skulle vara långt mer betjänt av ytterligare stabilitet i de villkor vi har att verka utifrån.