Fru talman! Även jag vill berömma och tacka EU-ministern för hennes insatser under det svenska ordförandeskapet. Jag förstod att det var ett hårt och intensivt arbete. Jag hoppas att ministern kan ha med sig detta i det nya ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet, nu när hon har bytt hatt.

Vår värld är inte helt perfekt, för att uttrycka sig milt. Vi har 25 miljoner människor som tvingas till tvångsarbete, vi har 60 miljoner som tvingas till barnarbete och varje minut vi står här huggs 2 400 träd ned.

En lagstiftning som inte kom framåt på EU-nivå under det svenska ordförandeskapet var lagstiftningen om företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö. Jag är ju i grunden EU-kritiker, men detta är ett typexempel där EU skulle kunna göra något bra genom sätta en standard utifrån FN:s ramverk globalt och också stödja ansvarsfullt företagande.

Det är en historisk lag där företag kan ta ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, men nu har det visat sig att Sverige på slutet var det enda land som höll emot och flaggade för att man ville rösta nej efter att trilogförhandlingarna avslutades i december. Detta har gjort att omröstningen ännu en gång har skjutits upp.

Lagen skulle kunna bli historisk. Den skulle kunna förhindra skada för miljö och klimat och förhindra brott mot mänskliga rättigheter, och seriösa företag skulle kunna gynnas framför oseriösa företag. Så varför har den svenska regeringen först dragit förslaget i långbänk och sedan arbetat emot att det ska komma fram till omröstning?

Kommer den svenska regeringen att rösta för förslaget i den nya omröstningen, så att vi får det på plats före EU-valet den 9 juni? Då är det mycket som vänds upp och ned inom EU, och sedan blir det svårt att komma framåt med nya beslut.