Herr talman! Vi har flera reservationer i det här betänkandet, men vi väljer att yrka bifall endast till reservation 9.

Häromdagen var jag på Dramatens Lilla scenen och såg föreställningen Son och far av Alexander Salzberger.

När människor samlas i en teater och ser en pjäs tillsammans synkroniseras deras hjärtslag. Ju mer i takt deras hjärtan slår, desto mer liknar också människornas känslomässiga reaktioner på pjäsen varandra.

Vi lever i oroliga tider med snabba digitala förändringar, efterdyningar av pandemin, krig i Europa, klimathot och ökad polarisering och därtill en svår ekonomisk situation både för hushåll och för kommuner och regioner.

Den här debatten handlar om kulturarvet, och inom kulturpolitiken har intresset för just kulturarvsfrågor vuxit sig starkt.

I en orolig tid har insikten om kulturarvens värden blivit starkare, för i skuggan av de krig som pågår bland annat i Ukraina och i Gaza och det ofattbara mänskliga lidande som människor där tvingas uppleva pågår även en systematisk förstörelse av kulturarv.

I krig är kulturarvet en måltavla. Kulturarv kan användas som ett vapen. Man kan säga att krig handlar om kulturarv, för krig handlar om identitet.

Ryssland för krig mot ett land de inte anser existerar. Det är därför det är så viktigt för dem att förstöra all kultur som särskiljer den ukrainska kulturen från den ryska. Över 600 bibliotek har förstörts, och ryska trupper har beslagtagit och förstört ukrainsk litteratur. Över 90 museer och närmare 30 teatrar och konserthus har lagts i ruiner.

Auktoritära politiker och regimer stänger teatrar, för de vill inte att människors hjärtan ska slå i takt.

I Gaza uppgavs i januari att nio bibliotek ödelagts. Tusentals böcker är förstörda. Mötesplatser för diskussioner och sekulära samtal om demokrati är jämnade med marken. Gazas stadsarkiv, där de senaste 150 åren av Gazas historia hade arkiverats, ligger nu i ruiner. Förstörelsen är ofattbar men systematiskt planerad och mycket medveten.

Före Rysslands invasion av Ukraina tenderade diskussionerna om skyddet av kulturarv att fokusera på områden utanför Europa. Nu vet vi att arbete för skydd och undanförsel av kulturarv måste vara en prioriterad fråga även här. Regeringens inrättande av ett särskilt kulturskyddsråd är därför mycket välkommet.

Herr talman! Vårt kulturarv består av berättelser av de mest skiftande slag, och att definiera kulturarvet är inte så enkelt. Är det alla processer som lett oss fram till där vi är i dag, eller är det vad vi i samtiden finner viktigt? Vilken resonans krävs i vår egen tid, och hur formas den? Finns det en risk att kulturarvsbegreppet blir urvattnat? Och är det inte så att insamlandet av kulturarv säger mer om den tid vi lever i? Urvalet är så att säga en spegling av vår tid snarare än av en dåtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Jag är inte personen att avgöra om mina reflektioner här är riktiga, men de visar att vikten av armlängds avstånd mellan profession och makthavare inte nog kan betonas. Samtalen om kulturarvet, vad det är och hur det ska skyddas men också användas och utvecklas är viktiga, särskilt i den tid vi nu befinner oss i.

Vi ser att det kulturella avståndet ökar mellan människor och mellan stad och land. För oss socialdemokrater är tillgängligheten och delaktigheten grundläggande för kulturpolitiken. I svåra ekonomiska tider prioriterar vi just detta. Satsningar på kulturskolan och fri entré på våra statliga museer är exempel på hur vi kan möjliggöra för fler att ta del av vårt gemensamma arv.

Herr talman! Förra veckan hade vi en debatt här i kammaren om folkbildningen och studieförbunden och konsekvenserna av att Sverigedemokraterna och regeringen drar bort en tredjedel av pengarna till studieförbunden. Under ett av debattens replikskiften sa Sverigedemokraternas representant att det viktigaste för att undvika att Sverige hamnar i samma situation som Ukraina är satsningar på Försvarsmakten.

Detta replikskifte visade på en grundläggande skillnad mellan Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik. Vi menar nämligen att vi också behöver stärka demokratin, källkritiken, sammanhållningen och gemenskapen för att skapa ett motståndskraftigt samhälle. Det gör vi bland annat genom det som skapar tillit i vårt land: gemensam skola, god sjukvård, fritidsaktiviteter för barn och unga, public service, folkbildning och kultur.

Därför kan jag inte nog betona vikten av det "kulturarvande" som sker ute i vårt land. Ordet kulturarva dök för mig upp för några år sedan i ett ungdomsprojekt som ett studieförbund drev. När man kulturarvar använder man historiska återblickar i syfte att skapa mening och sammanhållning i tillvaron. Just detta sker varje dag i Sverige, i folkbildningens namn. Det kan handla om körsång, bokcirklar, släktforskning, slöjdande eller knypplande.

Just knyppling nämner jag eftersom högerdebattörer raljerat över knypplingsbidrag utan en tanke på att de mycket små pengar som går till hemslöjd avser ett kulturarv som faktiskt främjar kunskap som dagens och kommande generationer behöver, inte minst mot bakgrund av att skolor varnar för att barns finmotorik har stora brister.

Herr talman! Jag måste också, som vanligt här i kammaren, säga något om våra världsarv. De världsarv vi har i Sverige är inte 15 monument som ska bevaras genom underhåll efter slitage. De är på alla sätt levande och engagerande och bidrar till samhällsutvecklingen och till kunskap, samarbete, skatteintäkter, hållbarhet och sist men inte minst glädje och stolthet.

Men det saknas en långsiktig, hållbar förvaltning och samordning av våra världsarv. Det finns helt enkelt inga resurser för att bedriva verksamhet. Den verksamhet som sker bedrivs med projektmedel - en del regionala och en del kommunala - och ett stort mått ideellt arbete som bedrivs av eldsjälar runt omkring i vårt land. Detta håller inte. Det måste till ett ekonomiskt engagemang från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Slutligen, herr talman: I skuggan av den sjukvårdskris vi nu befinner oss i kämpar kulturen för sin överlevnad. Regionernas kulturbudgetar äts upp av kostnadsökningar med miljonbesparingar som följd. Landets länsmuseer, platserna där varje läns regionala kulturarv skildras, vittnar om stora utmaningar: nedskärningar i den publika verksamheten, minskade öppettider, införande av entréavgifter och en oro att inte längre nå ut till barn och unga på det sätt som behövs och som man önskar.

Vi måste i den här kammaren vara medvetna om att det går fort att bryta ned men att det tar oerhört lång tid att återställa det som riskerar att gå förlorat i de nedskärningar som nu sker.

(Applåder)