Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 4.

Riksrevisionen slog fast att reduktionsplikten har förutsättningar att bidra till framför allt målet för inrikes transporter till 2030 till en rimlig kostnad jämfört med andra sätt att nå det målet. Alternativet är fossila bränslen från skurkstater. Att öka fossilberoendet innebär ju att vi faktiskt stöder Putins krigskassa i dagsläget.

Klimatpolitiska rådet har slagit fast följande: Att använda nivån i reduktionsplikten som regulator av bränslepriser har varit direkt olämpligt och svårt för drivmedelsföretagen att hantera. Det kan finnas skäl att anpassa reduktionsplikten till ändrade omvärldsförhållanden, men en sådan anpassning bör i så fall grundas i systematiska utvärderingar vid till exempel Energimyndighetens kontrollstationer.

Nu har Tidöpartierna kraftigt sänkt reduktionsplikten utan att vi har haft en överblick av de konsekvenser som följer.

Riksrevisionen framför synpunkter som vi i Miljöpartiet i stort delar. Reduktionsplikten är enbart ett av flera verktyg för att nå klimatmålen inom transportsektorn. Reduktionsplikten är det enda som på kort sikt kan minska utsläppen kraftigt från den befintliga fordonsflottan, vilket är helt avgörande för att nå målet om att minska utsläppen från transportsektorn med minst 70 procent till 2030, så som fastslagits av oss här i riksdagen.

Riksrevisionen anger att det finns ett visst utrymme att förbättra kostnadseffektiviteten i reduktionspliktens utformning. Naturvårdsverket och Trafikanalys har till regeringen inför klimathandlingsplanen föreslagit en utredning för att studera en mer kostnadseffektiv utformning med en gemensam reduktionsplikt för bensin och diesel. Det ställer vi i Miljöpartiet oss bakom. Detta har dock regeringen inte tagit vidare.

Om nya, effektiva åtgärder kommer på plats som tar oss mot såväl 2030-målet som det långsiktiga målet 2045 är vi i Miljöpartiet öppna för att förändra reduktionsplikten - men först efter att nya åtgärder är på plats. Det är summan av klimatpolitiken som är det avgörande och inte varje enskild reform. Näringslivet, organisationer och privatpersoner måste kunna känna långsiktig tillit till klimatpolitiken.

I stället för att avveckla klimatpolitiska verktyg, utan ersättningsåtgärder, skulle regeringen kunna utveckla klimatpolitiken utifrån de förslag som kommer från myndigheterna. Det är även helt nödvändigt att beakta de bindande målen i ESR-sektorn och hur införandet av EU ETS 2 kommer att påverka utformningen av nationell klimatpolitik. I och med att EU kliver fram finns stora möjligheter att, med kraft av EU, fortsätta att utveckla vår klimatpolitik här i Sverige utan att montera ned de verktyg som redan finns. Att helt utan nya kompensatoriska klimatpolitiska verktyg avveckla reduktionsplikten är och var en ansvarslös politik.

Hur ska regeringen hantera de ökade kumulativa utsläpp som nu uppstår? Att bromsa omställningen, kraftigt öka utsläppen och vänta och se kommer att medföra extra kostnader för omställningen och göra kurvan för minskningen av utsläppen avsevärt brantare redan om några år. Detta kommer att ske samtidigt som regeringen har tagit bort de långsiktiga spelreglerna och skapat en stor osäkerhet inför framtiden hos flera sektorer inom näringslivet. I och med regeringens ansvarslösa hållning till klimatomställningen landar näringslivet i en ryckighet och en osäkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

I nuläget finns inga andra åtgärder på plats som ersätter reduktionsplikten, och med regeringens politik beräknas utsläppen inom transportsektorn öka med uppemot 50 procent på bara ett år jämfört med den tidigare lagstiftningen. Utsläppen ökar dessutom ännu mer på längre sikt mot 2030. Det är enorma volymer som regeringen är ansvarig för. Enligt regeringens egen beräkning av utsläppen från inrikes transporter och arbetsmaskiner blir utsläppen av koldioxid cirka 5,2 miljoner ton högre 2024 och 6,7 miljoner ton högre 2026 än vad som skulle ha varit fallet med tidigare lagstiftning.

Regeringen gör Sverige mer beroende av fossila drivmedel när vi behöver göra precis det motsatta. Sverige behöver minskad fossil inblandning för att minska växthusgasutsläppen och minska vår utsatthet för volatila oljepriser liksom för geopolitiska påtryckningar. Mer svenskt förnybart bränsle ger minskade utsläpp, bättre förutsättningar för svenska företag och en ökad krisberedskap. Det sistnämnda är viktigt inte minst i en osäker tid där ett stort beroende av icke-demokratier snabbt kan visa sig bli en stor utsatthet.

En ökad andel fossilt i den bensin och diesel som tankas i landet, vilket följer av den sänkta reduktionsplikten, leder till en ökad utsatthet för prischocker för hushåll och företag. Prisutvecklingen för olja är högst osäker, särskilt mot bakgrund av den alltjämt pågående ryska invasionen i Ukraina. Särskilt priskänsliga är vi som land för tillgängligheten av vinterdiesel, som minskat i produktion.

Vidare innebär sänkta priser på drivmedel att incitamenten för att välja elfordon och andra färdmedel med låga utsläpp försvagas i förhållande till att använda fordon som drivs av fossil energi. Regeringens förslag om sänkt reduktionsplikt motverkar därmed regeringens egen ambition att öka elektrifieringen av transportsektorn.

Utöver att sänkt reduktionsplikt leder till ökade växthusgasutsläpp, att klimatmålen inte nås, sänkt krisberedskap, ökat beroende av icke-demokratier, ökad utsatthet för prischocker från volatila oljepriser, osäkerhet för svenska företag i branschen, oklar tillgång till vinterdiesel samt försämrade incitament för elektrifiering riskerar sänkningen av reduktionsplikten att innebära mycket höga kostnader för staten och därmed också för svenska skattebetalare.

EU:s återhämtningsfond kräver en aktiv klimatomställning hos medlemsländerna. Sänkningen av reduktionsplikten kan innebära att Sverige går miste om stora delar av 38 miljarder kronor från EU:s återhämtningsfond. Regeringen har också i höständringsbudgeten aviserat att man använder utsläppsrätter från utsläppshandelssystemet för att täcka upp för att man inte väntas nå ESR-målet. Man vill ta från industrins utsläppsutrymme för att täcka upp för sitt eget misslyckande inom transportsektorns omställning. Det kan leda till förlorade intäkter för staten på uppemot 6 miljarder kronor till 2030.

Vidare kommer regeringen att behöva vidta ytterligare åtgärder för att täcka upp att man inte når ESR-målet till 2030 på grund av att man sänker reduktionsplikten, vilket kan innebära höga kostnader för staten till följd av att man försöker köpa utsläppsutrymme från andra EU-länder alternativt mycket höga böter från EU.

Konsekvenserna av beslutet att kraftigt sänka reduktionsplikten är enorma. De sträcker sig inom flera områden. Här diskuterar vi Riksrevisionens rapport, och Riksrevisionen har kommit med förslag på hur vi skulle kunna utveckla reduktionsplikten. Myndigheterna har tagit förslagen vidare, men i stället har regeringen utan någon som helst plan på att hantera konsekvenserna av en sänkt reduktionsplikt genomfört sänkningen.