Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågorna.

Det är kul att ledamoten tycker att jag har varit tydlig. Det var nämligen min ambition, och jag verkar i alla fall ha lyckats med den biten.

Som jag sa i mitt anförande studsade jag själv på de ord som Christofer nämner - just att det står att det ska utredas "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" tas fram förslag. Men det blir ju en ganska naturlig och korrekt ordning, för även om Christofer, jag och alla andra vet hur det ligger till kan man ju inte be någon att analysera någonting och redan på förhand säga vad de ska komma fram till. Det blir ju en märklig ordning.

Det är dock så man gör i alla utredningar: Trots att man egentligen vet hur landet ligger ber man någon utreda eller analysera det. Då blir det sådana här vaga skrivningar till en utredning eller analysgrupp. Med det sagt är det ingen som ifrågasätter att detta behövs och att det ska göras.

När jag i mitt tidigare replikskifte i dag sa att detta i någon mening redan är uppfyllt är det ju så här, om vi ska vara ärliga: Mitt yrkande handlade om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen. Jag menar att regeringen nu har tagit det initiativet, det vill säga till att titta på om det är i förordningen man ska ändra eller om det kanske är bäst att ändra i lagstiftningen - eller om man behöver göra både och. Det är precis det som ska analyseras.

Jag tänker att detta är ett viktigt arbete att göra. Det är också tydligt att vi inte kan invänta den rapport som kommer i september utan att detta är ett brådskande arbete. Med det anser jag inte heller att vi förhalar någonting.