Herr talman! Det mesta är redan sagt i den här frågan. Lagen som skulle ge fler - framför allt barn - möjlighet till assistans blev inte riktigt som det var tänkt. Det kan vi konstatera.

Vi kan också konstatera att trots lagändringen fortsätter Försäkringskassan att bedöma de grundläggande behoven med hänsyn till barnets ålder samtidigt som de tillämpar det nya föräldraavdraget. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var de partier som när förslaget lades fram varnade för att just detta skulle kunna ske. Vi såg en risk för att barn med omfattande funktionsnedsättningar skulle hamna under 20-timmarsgränsen om föräldraavdraget gjordes utan att man beaktade barnets helhetsbehov. Vi kan med smärta säga att det är där vi är i dag.

Det finns flera exempel på hur fel detta har blivit. Tidigt kom det varningssignaler, vilket många har varit inne på här, om att Försäkringskassan just gör dubbla avdrag. En lag som skulle möjliggöra assistans för fler barn slog nu i stället undan benen för detta. Sverigedemokraterna valde därför att redan under allmänna motionstiden i oktober lägga fram ett förslag om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen till Försäkringskassan, vilket är ett av de förslag vi har att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Nu är vi i läget att regeringen redan har tagit initiativ till att åtgärda detta, och därför finns det ingen anledning för Sverigedemokraterna att stå fast vid just det specifika förslaget. Det innebär inte att vi inte längre driver frågan, vilket vissa vill ge sken av, utan det är precis tvärtom: Vi driver den ännu hårdare, och vi driver den där den drivs bäst - det vill säga i diskussioner med regeringen.

Jag kan också konstatera att det finns lite olika uppfattningar om vad som är det snabbaste sättet att hantera frågan och uppnå resultat. Det finns i dag en möjlighet att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen redan nu ska vidta konkreta åtgärder när det gäller föräldraavdraget, vilket är precis det vi anser att man nu har gjort. Men i detta måste vi också ha med oss att regeringen i praktiken kan hantera tillkännagivanden precis som den vill; det är egentligen ingenting som förpliktar.

Det vi gör nu är i stället att säkerställa att regeringen faktiskt agerar. Det är tydligt i utskottets text att det inte finns tid att vänta på Försäkringskassans rapport - en rapport som helt missar hur det ser ut i kommunerna. Nu har det alltså tillsatts en analysgrupp som ska analysera detta och ta fram förslag på åtgärder, vilket är ett uppdrag som Försäkringskassan inte har. Hur det ser ut i kommunerna kommer att bli en avgörande sak att titta på.

Även om det hade blivit ett tillkännagivande hade regeringen fått göra någon form av analys av läget för att komma fram till om rätt åtgärder vidtas och säkerställa att de får önskad effekt. Det vi gör nu är alltså i stället att vi tillsammans, på riktigt, säkerställer att regeringen faktiskt agerar. Det arbetet är dessutom redan påbörjat, och det är ett arbete som det annars skulle kunna vara upp till regeringens goda vilja att genomföra eller inte genomföra, helt utan någon tidsram. Att ett tillkännagivande skulle vara det snabbaste sättet är med andra ord inte korrekt. Att påstå att detta är något som förhalar processen är lite grann ett sätt att knipa några billiga politiska poäng.

Vi kan också konstatera att det finns ett visst fokus kring skrivningen att analysera "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" ta fram förslag. Jag ska vara ärlig och säga att jag studsade på detta först, men vad jag har förstått kan man inte be någon att analysera något om man redan på förhand vet vad de ska komma fram till. Detta måste analyseras noga, så att vi landar i ett bra resultat.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).