Herr talman! För den som lyssnar på den här debatten kan det låta som om frågan är mer komplicerad än vad den faktiskt är. Den är inte så komplicerad egentligen. En lag har trätt i kraft. En förordning styr storleken på schablonerna i föräldraavdraget.

Det som vi i Centerpartiet lyfte fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, som fick stöd av den övriga oppositionen, var att man relativt omedelbart bör gå in och ändra i förordningen för att minimera eller möjligen nollställa schablonen där. Det skulle göra att det inte felaktigt läggs på en schablon. Därefter bör en lagändring utredas, vilket ju alltid tar lite längre tid. Det är vad både Försäkringskassan och ISF har pekat på behöver göras.

Herr talman! I Malin Danielssons första anförande nämndes att det emellanåt behövts brandkårsutryckningar vad gäller den personliga assistansen och att Liberalerna varit garanten för dem. Nu behövs en brandkårsutryckning, men Liberalerna är inte längre garanten för att sådana sker. I december hade det funnits möjlighet - om Tidöpartierna inte hade förhalat och bordlagt förslaget till utskottsinitiativ - att göra ett tillkännagivande till regeringen som hade kunnat leda till att analysen man nu satt igång hade påbörjats redan i januari.

Vill vi komma till rätta med det här är det inte ytterligare utredningar som behövs. Vi är förmodligen rätt överens om problembilden. Det som saknas nu är handling. Varför, herr talman, ska regeringen behöva utreda en gång till om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner? Det gör det ju inte.