Fru talman! Jag har en fråga till finansminister Elisabeth Svantesson. Sedan den 1 januari 2023 gäller ett nytt avtal för tjänstepension för arbetstagare inom kommuner, regioner och kommunala bolag. Kostnaderna för avtalspensionen har ökat med cirka 60 miljarder kronor under perioden 2023-2024. Av denna summa kan cirka en femtedel, 11 miljarder, härledas till det nya pensionsavtalet, varav 8 miljarder i kommunerna och 3 miljarder i regionerna. Resterande kostnadsökning, cirka 49 miljarder, beror på att flera delar i pensionerna räknas upp med prisbasbeloppet, som följer inflationen. Det nya tjänstepensionssystemet bygger på en överenskommelse mellan SKR, Sobona och de fackliga organisationerna. Beslutet är i övrigt inte förankrat i riksdag och regering - allt detta enligt riksdagens utredningstjänst.

I förlängningen får alltså regeringen delvis stå för fiolerna när det gäller något som man inte haft möjlighet att påverka. Man får kanske prioritera ned eller bort andra viktiga saker som man planerat för, exempelvis inom vården. Hur ser finansministern på den bakbundenhet detta innebär?