Fru talman! Lika viktigt som att försöka hitta verktyg som fungerar via lagstiftning och regleringar är det att också ge information - att vi utbildar skola och föräldrar. Det gäller framför allt föräldrar; det är en riktig knutpunkt. I dagsläget räcker dock inte detta, utan vi måste ha även andra metoder.

Jag kommer ihåg när vi först pratade om webbfilter i alla offentliga datorer. Jag tror att jag aldrig har blivit kallad moraltant så mycket och så ofta som när vi gjorde det, men i dag har 85 procent av kommunerna alldeles frivilligt infört något slags webbfilter. Grejen är alltså att vi måste börja prata om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste prata om det som är ett problem. Vi måste bli överens om att det är ett problem, och vi måste definiera det. Sedan måste vi prata, prata och prata, och därefter kan vi kanske komma med förslag till lösningar. Om man hoppar över det där går det inte, för vi måste vara överens om att det är ett problem. Vi vuxna måste prata om detta, och jag har även lärt mig att man inte bara ska fråga barnen hur det varit i skolan under dagen utan också hur det har varit på nätet, exempelvis.

Jag tycker inte heller om att behöva ta olika tråkiga exempel från verkligheten, men det som drabbade mig mest var när Ungarelationer.se - vars finansiering för övrigt är väldigt osäker just nu, vilket också är ett medskick - hade verkat ett tag och det visade sig att den vanligaste frågan man fick var: Måste man gå med på strypsex? Det tog väldigt hårt.

Därmed kan jag också passa på att komma med beröm, för regeringen har faktiskt gett Rättsmedicinalverket i uppdrag att jobba med frågan genom att kartlägga förekomsten av strypvåld. Man har också bytt namn på begreppet till just strypvåld, vilket jag tycker är väldigt bra. För mig hör strypning och sex inte ens ihop. Vilka ord och vilket språk vi använder är väldigt viktigt, så det tycker jag var bra.