Herr talman! Det är många ingredienser i den här interpellationsdebatten. I mitt förra inlägg hade jag inte möjlighet att bemöta frågan om säkra ursprungsländer och tänkte därför börja i den änden. Men innan jag gör det vill jag ta upp det här med kvotflyktingar, som också kom upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är fortfarande en av de största kvotflyktingmottagarna i EU. Vi tillhör topp 5 av mottagare, även nominellt. Givet det tycker jag att det är fullt rimligt att vi också ställer krav. Sverige har historiskt sett tagit emot enormt många, både irreguljärt och som kvotflyktingar.

Sverige har också verkligen en läxa att göra när det kommer till integrationen. Vi måste ta det fulla ansvaret för dem som har kommit hit och som ska bli en del av det svenska samhället. Det är inte möjligt att kombinera med en fortsatt ohållbar invandring. Därför drar vi ned på antalet kvotflyktingar. Men vi säger också att vi vill prioritera dem som har integrationsförmåga men också - vilket ledamoten effektivt utelämnade - kvinnor, flickor och hbtqi-personer. De är nämligen särskilt utsatta, inte minst i flyktingläger.

När det gäller säkra ursprungsländer är det något som tillämpas i många länder. Det är ett sätt att prioritera dem som kommer från länder för vilka skyddsskäl normalt sett gäller. Den mekanismen återfinner vi också i den nya asyl- och migrationspakt som inom kort kommer att vara på plats på EU-nivå. Detta är ett regelverk där man behöver föra upp samt ta bort länder beroende på utvecklingen. Då är det också rimligt att det kan ske på ett effektivt sätt.

När det gäller personer från Belarus som söker asyl har ledamoten mycket riktigt ställt en skriftlig fråga gällande det tidigare. Det är klart att regeringen vill vara mycket tydlig med att vi fördömer de förföljelser av oppositionella från den belarusiska regimen och de övergrepp på mänskliga rättigheter som sker.

Men jag vill fortfarande betona att en asylprövning alltid är individuell och att det alltid är Migrationsverket och eventuellt också migrationsdomstolarna som fattar beslut utifrån de individuella förutsättningarna. Jag som statsråd kan inte gå in och överpröva. Jag har inte heller rätt att ha synpunkter på de bedömningar som görs av dessa fristående myndigheter och domstolar. Om jag gjorde det skulle jag anmälas till konstitutionsutskottet här i riksdagen.

(Applåder)