Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill återigen konstatera att statsrådet och jag är överens om att de krav som ställs på företagen ska vara tydliga, proportionerliga och ändamålsenliga. Hänsyn ska tas till förutsättningarna för de små och medelstora företagen, och de ska även få stöd för att hantera risker och krav på ökad aktsamhet, vilket framgår av lagförslaget.

Statsrådet och jag är däremot inte överens gällande att riskera att tre års arbete för att få denna lagstiftning till stånd går förlorat och att vi därmed över huvud taget inte får någon ny lagstiftning på plats. Det är nämligen vad den svenska regeringens agerande riskerar att leda till. Det är också därför det har mött så kraftig kritik från stora delar av näringslivet, civilsamhället och fackföreningsrörelsen, vilket inte kan ha undgått statsrådet.

Fru talman! Det kan inte heller ha undgått statsrådet att regeringens ändrade position om att fälla direktivet i dess helhet saknar förankring i riksdagen. När frågan var föremål för överläggning i riksdagen fick regeringen mandat att ställa sig bakom en allmän riktlinje i rådet och fortsatt driva på för ett direktiv som så bra som möjligt motsvarar svenska ståndpunkter. Regeringen har inget mandat att förkasta direktivet i dess helhet, och det vet statsrådet mycket väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns mycket att anmärka på i statsrådets senaste svar, men låt mig sammanfatta så här: Statsrådet och hennes kollegor kan gärna fortsätta tala sig varma för hållbarhetsfrågorna och för att svenska företag ligger i framkant, men när det väl kommer till kritan verkar regeringen inte vilja göra någonting. Sverige har gått från att vara en förebild till att vara en bromskloss, och regeringen har egentligen ända sedan den tillträdde försökt urvattna, motarbeta och numera även blockera lagförslaget - ett förslag som länge har efterfrågats i Sverige.

Bara för några månader sedan, fru talman, skrev sverigedemokratiska riksdagsledamöter debattartiklar om att ingen vill prata om de arbetstagare som utsätts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter och som utnyttjas när ekonomin ställer om - men när vi gör det sker det för döva öron. När det väl kommer till kritan står varken Sverigedemokraterna eller regeringen på arbetstagarnas sida.

Fru talman! Det är fortfarande min förhoppning att det belgiska ordförandeskapet ska lyckas samla en majoritet av EU-länderna bakom direktivet, men tiden håller på att rinna ut. Europaparlamentsvalet närmar sig, och som tidigare nämnts har det belgiska ordförandeskapet lagt fram ett omarbetat förslag som medlemsländerna nu ska ta ställning till.

Därför vill jag återigen upprepa den fråga till statsrådet som jag inte riktigt fick svar på: Kommer Sverige att rösta för det nya förslaget och se till att vi får denna EU-lagstiftning på plats, eller är syftet med att kalla till en ny överläggning i näringsutskottet att regeringen ska kunna fälla direktivet i dess helhet?