Herr talman! Hela Sverige har märkt av det tuffa ekonomiska läget. Inte minst har detta påverkat privatekonomiskt. För en del har det varit möjligt att öka sitt jobbsökande eller gå från deltid till heltid. Andra har minskat på onödiga utgifter och kanske sett till att shoppa lite mindre. För dem som är sjuka är möjligheterna betydligt mer begränsade.

Att må dåligt på grund av såväl sin sjukdom som sin ekonomiska situation är givetvis mycket tufft. Ungefär hälften av dem som i dag är sjukskrivna lider av somatisk sjukdom. Då är det betydligt lättare att komma tillbaka till ett arbete, exempelvis när någonting brutet har läkt. Men över hälften av alla sjukskrivna lider i dag av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan är ett stort samhällsproblem. Regeringen vidtar nu flera åtgärder i syfte att minska just den psykiska ohälsan.

När det gäller år 2024 tillför vi, som jag var inne på, 1,6 miljarder för att stärka arbetet inom området psykisk hälsa och suicidprevention genom en överenskommelse som jag tror kan bli väldigt bra med Sveriges Kommuner och Regioner. Det är viktigt att alla personer som är sjukskrivna får rätt till stöd och får rätt stöd för att komma tillbaka i arbete.

För anställda spelar arbetsgivaren en viktig roll i rehabiliteringen. Arbetslösa saknar ett sådant stöd. Därför har vården här en mycket viktig uppgift. Jag tycker att det är glädjande att regionerna under det gångna året har utarbetat riktlinjer för vårdens arbete med rehabilitering och sjukskrivning. Centralt blir bland annat att patienterna får en tidig bedömning av rehabiliteringsbehovet. Socialstyrelsen publicerade hösten 2023 ett kunskapsstöd för vårdens arbete med sjukskrivningar.

Jag tror att det är viktigt att man tar ett utökat ansvar här. Regionerna har redan en skyldighet att erbjuda personligt stöd till sjukskrivna patienter som är i behov av det. Ofta erbjuds sådant stöd; de kallas rehabiliteringskoordinatorer. Det kan till exempel handla om hjälp i kontakterna med Arbetsförmedlingen för att diskutera patientens eller individens behov av rehabilitering. Ledamoten var tidigare själv inne på att man kan be om hjälp när det gäller detta för att remitteras till vissa insatser och åtgärder. Jag tror att det kan stärka och öka möjligheten att först och främst återfå arbetsförmåga men sedan också komma tillbaka i arbete betydligt snabbare.

Det personliga stödet från hälso- och sjukvården kan också bestå av samtalsstöd och andra insatser för att motivera den sjukskrivna patienten att vara delaktig i den vård som krävs för att den ska få eller återfå arbetsförmåga. Ett sådant stöd bedöms som särskilt viktigt för patienter eller individer med psykisk ohälsa.