Herr talman! När vi nu fortsätter diskussionen om nödvändiga förändringar i arbetsskadeförsäkringen måste vi också betona vikten av att utöka dess räckvidd till att omfatta nya arbetsförhållanden och arbetsmiljörisker. Den tekniska utvecklingen och övergången till mer flexibla arbetsformer, som distansarbete och gigekonomijobb, ställer nya krav på hur vi definierar och hanterar arbetsrelaterade skador och sjukdomar.
Utredningens förslag om att uppdatera och anpassa försäkringen till dessa nya arbetsvillkor är inte bara en fråga om rättvisa; det är en fråga om att säkerställa att alla arbetstagare, oavsett var eller hur de utför sitt arbete, ges adekvat skydd.
Det krävs en bredare syn på vad som utgör en arbetsrelaterad skada, inte minst när det gäller psykisk ohälsa. Den ökande förekomsten av arbetsrelaterad stress och psykiska sjukdomar, särskilt bland kvinnor, är ett tydligt tecken på att nuvarande system inte längre är tillräckligt. Genom att inkludera dessa tillstånd i arbetsskadeförsäkringen, som utredningen föreslår, tar vi ett viktigt steg mot att erkänna och behandla psykisk ohälsa med samma allvar som fysiska skador.
Ytterligare en kritisk aspekt som utredningen belyser är behovet av att stärka samarbetet mellan arbetsgivare, arbetstagare och Försäkringskassan för att förbättra det förebyggande arbetet och snabbare identifiera potentiella arbetsrelaterade risker. Genom att främja en kultur av säkerhet och välbefinnande på arbetsplatsen kan vi minska antalet arbetsrelaterade skador och sjukdomar, vilket gynnar såväl individen som hela samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Genom att göra arbetsskadeförsäkringen mer tillgänglig och rättvis för alla, oavsett kön eller yrke, tar vi viktiga steg mot en mer inkluderande arbetsmarknad. Men att erkänna problemet är bara början; det är med att vidta åtgärder som det verkliga arbetet börjar.
Jag hade förmånen att få sitta i den politiska referensgruppen till utredningen. Där fanns det inga avvikande meningar partierna emellan. Därför blir jag lite besviken när statsrådet inte kan komma med lite tydligare besked i denna debatt. Var står regeringen i frågan? Är det inte dags att gå från ord till handling?
(Applåder)