Fru talman! Jag vill återigen tacka för interpellationen men också understryka att jag verkligen instämmer i hyllningen av Sverige som life science-land.

Jag möter fortfarande människor som inte riktigt har koll på att life science står för en betydande del av svensk bnp. Det är också en otroligt viktig exportsektor för vårt land. Det bidrar till bilden av Sverige och ökar attraktiviteten i att investera, verka och finnas i Sverige. Det är något som vi inte får ta för givet.

Alldeles nyss höll vi ett rundabordssamtal med flera tunga företrädare från life science-sektorn för att diskutera vad ytterligare som behövs för att se till att de framtida investeringarna landar i Sverige och inte i Norge eller Danmark, som vi just nu ser väldigt tuff konkurrens från. Det gjorde jag tillsammans med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson och socialminister Jakob Forssmed men även en representant från utbildningsminister och ansvarig för forskning och högre utbildning Mats Persson. Det är en viktig signal till omvärlden, tror jag, och det var också den respons vi fick från företrädarna från life science-sektorn när det gäller hur tungt vi viktar life science-frågorna.

Vi arbetar nu med utredningen om kliniska prövningar, till exempel, och där vet vi att det kommer ytterligare skarpa förslag och verktyg för att vässa vår konkurrenskraft. Jag instämmer helt i interpellantens medskick: Här får vi inte slå oss till ro.

Det offentliga behöver hitta sätt att möjliggöra för vinnare och skapa en spelplan som ger bästa möjliga förutsättningar för alla företag. Det är inte det offentliga som kommer att stå för lösningarna här, men vi kan skapa grogrunden och miljön som möjliggör det. När det gäller denna spelplan är kärnan tidsenliga förändringar i de regelverk som i dag hindrar och försvårar företags innovation och tillväxt.

Vi ser fram emot att kunna jobba vidare med utredningen om kliniska prövningar och, inte minst, den forsknings- och innovationsproposition som vi hoppas kunna presentera någon gång i slutet av året.