Fru talman! Jag upplever att vi har en gemensam syn på problembilden - det finns många som har det tufft, och man har hamnat i situationer där man har lånat av olika skäl. Självklart ska lån finnas kvar, men jag menar att det inte är självklart, utan tvärtom orimligt, att skattekollektivet och staten ska subventionera det.

Om vi vänder lite på saken: Något som ska uppmuntras ännu mer är sparande. Fler behöver få ha en lön att leva på, och fler behöver kunna sätta av lite pengar till ett sparkonto. Därför har vi fyra partier remitterat ett förslag om att göra ISK-sparande skattefritt upp till 300 000 kronor. Det är att premiera något som är väldigt bra, det vill säga att man har ett sparande, en buffert, så att man klarar sig längre fram, till exempel om man måste köpa en bostad eller till pension eller annat. Det är en väldigt tydlig linje från våra fyra partier.

En annan tydlig linje som den här debatten handlar om är att lån behövs men att dåliga lån försätter människor i överskuldsättning i svåra situationer. Barn växer upp med föräldrar som inte kan köpa mjölk, inte bara på grund av att det var problem för ett år sedan, utan för att man nu betalar så mycket ränta på ränta att hushållskassan blir lidande, och i slutändan också barnen.

Den här typen av ränteavdrag tycker jag är något dåligt. Vi avser att gå vidare med detta, men självklart återkommer vi inför budgeten med det här förslaget och många andra förslag som ska finnas med i budgeten för att stärka hushållen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.