Fru talman och statsrådet! Jag tackar Leif Nysmed för möjligheten att debattera frågan om att skapa en bostadskommission för att diskutera och mejsla fram bra kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att här och nu möta krisen i bostadsbyggandet och bostadsförsörjningssituationen, som förvärras dag för dag, och också i möjligaste mån etablera blocköverskridande och hållbara lösningar på längre sikt.

Jag nämner saker som i alla fall jag hemskt gärna skulle vilja ta upp inom ramen för sådana samtal, till exempel med Andreas Carlson. Det är frågor som inte riktigt finns på regeringens reformagenda. Det gäller till exempel kommunernas roll och det uppenbara faktum att vissa kommuner i Sverige helt enkelt inte bidrar aktivt till att lösa bostadsförsörjningsutmaningarna utan kanske till och med tvärtom snarare tydligt saboterar och motarbetar arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den frågan tas upp i Karolina Skogs utredning, som bereds i Regeringskansliet. Där tror jag att det finns anledning att verkligen diskutera och mejsla fram saker som kan hålla över tid i svensk politik, efter olika valutfall. Statlig riskdelning, medfinansiering och medstöd till nyproduktion är ett annat tema.

När det gäller Roger Hedlunds inlägg tycker jag att snurrigheten finns på ledamoten Hedlunds sida. Jag försökte vara tydlig med att verkligheten i Sverige ser ut så att de människor som är här nu - alla som befinner sig i landet - behöver bostad. Vi har ett bostadsunderskott och en akut bostadsbyggandekris, och vi behöver få politik på plats för att skapa adekvata bostäder. Det har ingenting med ställningstaganden på andra politikområden att göra. Vi behöver möta de bostadsbehov som finns bland de människor som är, och ska vara, i det här landet. Det var utgångspunkten.