Herr talman! Som jag sa i mitt huvudanförande har jag träffat studieförbunden nyligen. Jag träffade dem på Folk och Kultur för ungefär en månad sedan. Jag har även varit hos Studiefrämjandet i Uppsala, vilket jag nämnt i denna kammare tidigare. Jag har gjort ganska många besök hos dem. Sverigedemokraterna har naturligtvis också kontakt med de här aktörerna på olika sätt.

Det kom upp att detta skulle vara viktigt för landsbygden. Säkert gör man en del bra saker där. Jag tänker att det ändå är miljardbelopp som studieförbunden kommer att ha kvar, både det här året och även framöver med de utökade neddragningar som kommer att ske. Inom ramen för dessa förhållandevis stora summor som det handlar om borde det finnas utrymme att prioritera och då exempelvis prioritera landsbygden. Det har jag absolut ingenting emot. Jag tycker att det är mycket bättre att prioritera den än att prioritera lunchdiskon eller hundparkour, till exempel, som en del av dessa kurser kan gå ut på - bland annat hos ABF.

Om Miljöpartiet på riktigt vill stötta landsbygden föreslår jag att ni i stället ställer er bakom de förslag som Sverigedemokraterna och Tidöpartierna står bakom, till exempel sådant som att sänka reduktionsplikten. Det tror jag är förslag som är mer i samklang med hur verkligheten ser ut på landsbygden. Jag bor själv utanför stan och vet vad som är viktigt där ute för många människor. Den typen av frågor är betydligt viktigare, anser jag, än att inte göra den neddragning på studieförbunden som Amanda Lind pratar om. Men det finns förstås ett skäl till att Miljöpartiets stöd på landsbygden runt om i Sverige inte är speciellt starkt.