Fru talman! Jag tackar Jakob Olofsgård jättemycket för att han lyfter fram en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Detta är en jätteviktig fråga just nu.

Vi har länge jobbat för att till exempel barnfamiljer inte ska vräkas. Nu ser vi en politik som går i motsatt riktning med förslag om att man ska kunna vräka familjer. Vi ser att det byggs för lite. Vi behöver större lägenheter för specifikt barnfamiljer. Vi behöver åtgärder för till exempel kvinnor som lever i destruktiva förhållanden. Det finns väldigt många saker att ta tag i här.

Som ledamoten lyfte fram i sin fråga tog Karolina Skog fram en utredning som nu kanske behandlas i Regeringskansliet. Jag vet att det har kommit uttalanden om att statliga hyresgarantier ska utgå till barnfamiljer, vilket jag tycker är väldigt bra. Men det finns många saker i den utredningen som ännu inte har lyfts fram, och vi sitter fortfarande och väntar. Jag är väldigt positiv till alla förslag i utredningen och att man går vidare med dem, eftersom jag tror att det kommer att göra skillnad. Men jag vet inte riktigt var det har fastnat, eftersom jag inte tycker att det är så uppseendeväckande förslag.

Vad gäller just förslaget om behovslägenheter, eller social housing, har jag och Jakob Olofsgård debatterat det tidigare flera gånger. Det som är utmanande med ett förslag om att bygga just för dem med låga inkomster och att de får ett specialspår är att man lätt fastnar i ett specialspår för lägenheter.

Jakob Olofsgård lyfte i sitt anförande fram att det finns för lite sociala lägenheter i dag. Men det som man ser när det byggs social housing i andra länder är att det oftast finns för lite social housing för den grupp som man bygger för och att människor inte kommer in på den andra bostadsmarknaden och hamnar i en annan bostadskö där.

Vi har diskuterat de specifika förslagen och att ni vänder er till väldigt breda grupper.