Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till dagens rubrik, Bostadspolitik.

Att vi just nu står i en kombinerad bostads- och byggkris är inte någon nyhet. Det har vi debatterat många gånger det senaste året. Att regeringen fortsätter att sitta på händerna blir därför mer och mer uppseendeväckande.

Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och numera också Norrbotten, Västerbotten, Blekinge och många fler larmar tillsammans om en helt otillräcklig byggtakt. Man lyfter samtidigt de stora utmaningarna att kunna bygga bostäder till priser som gör att bostadssökande har råd att efterfråga bostaden.

När bostadsbyggandet avstannar kan det bli svårare att flytta till arbete eller etablera sig på bostadsmarknaden. I områden med en stark industri eller försvarsutveckling kan det också bli svårt att få till sig arbetskraft när bostäder saknas. Dessutom riskerar inte minst de hushåll som redan har små ekonomiska marginaler att få mycket svårare att hitta en bostad som uppfyller deras behov eller, i vissa fall, att alls hitta en fast bostad när nya bostäder inte byggs i tillräcklig takt. Hemlösheten riskerar också att öka med en otillräcklig bostadspolitik.

Boverket beräknar att det behövs 67 300 nya bostäder per år till år 2030. I år räknar vi med kanske 20 000, vilket är långt ifrån den uppmålade moderata visionen. Att bygga upp en bostadsskuld samtidigt som byggsektorn krackelerar är inte ett särskilt bra sätt att bygga trygghet på, och oavsett vilken politisk sida man står på finns det många vägval man skulle kunna göra för att i alla fall minska konjunktureffekterna på byggsektorn.

Det finns inte en enskild lösning, utan det behövs många olika åtgärder för att öka antalet bostäder och bygga så att människor kan få sina behov uppfyllda, fortsätta att arbeta för den gröna omställningen och undvika att kompetens inom byggsektorn försvinner någon annanstans.

Miljöpartiet har föreslagit fortsatta investeringsstöd och även stora riktade investeringsstöd för områden med en kraftig och snabb grön industriutveckling. Vi har lyft upp frågan om blandad bebyggelse, olika upplåtelseformer, startlån för förstagångsköpare, höjda bostadsbidrag, ett grönt bosparande, lånegarantier, hyresgarantier, stöd till byggemenskaper, en nationell bostadsstiftelse, stöd för renovering av tomställda hus och så vidare.

Än så länge finns dock inga krisåtgärder på plats som ökar antalet tillgängliga bostäder. Bostadsbyggandet har avstannat, och människor varslas. På sikt kommer siffrorna över hur många bostäder som behöver byggas per år att behöva justeras upp igen, och bostadsskulden växer för varje år som vi inte lyckas nå våra byggmål.

Jag vill därför i dag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 3 i betänkandet, som syftar till att åtgärder ska vidtas för att snabbt få igång ett både hållbart och långsiktigt bostadsbyggande.

För att detta ska ske vill vi, precis som många andra partier i dag, att regeringen ska tillsätta en kriskommission med uppgift att snabbt utreda, föreslå och genomföra konkreta åtgärder för att få igång bostadsbyggandet. Åtgärder behövs, och de behövs nu.

I väntan på att byggandet tar fart igen finns det annat som behöver göras, och där skulle vi kunna ta vara på den kompetens som finns inom byggsektorn, som i dag får mindre och mindre jobb med att bygga.

Vi står i dag mitt i en klimatkris som kräver åtgärder, och ju snabbare vi kommer igång med åtgärder, desto mer samhällsnytta kommer vi att få - nyttor som vi alla kan ta del av.

För att öka takten i både energirenoveringar och klimatanpassning i bebyggd miljö vill vi att staten går in och ger stöd för de åtgärder som gör skillnad. Genom att ge stöd i dag kan vi spara pengar på sikt för våra samhällen samtidigt som vi kan ta vara på den kompetens på byggsidan som annars riskerar att flytta någon annanstans.

I veckan fattas beslut om energirenoveringar inom EU, och Sverige måste göra sin del. Genom att minska energianvändningen i byggnader kan energi frigöras för annat och energipriserna hållas nere. Vi föreslår därför att staten ska stötta energieffektivisering i alla typer av bostäder för att snabbt få igång ett större arbete med att sänka både energianvändning och energikostnader.

Byggsektorn står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan och är också den näst största producenten av avfall i Sverige, tvåa efter gruvsektorn. När kostnaden för byggmaterial ökar, som i dag, behöver vi fler innovativa metoder för att bygga, och frågan om ökad cirkularitet inom byggsektorn har börjat lyftas upp som något som inte bara är en hållbarhetsfråga utan också något som skulle kunna bidra till en bättre ekonomi i olika byggprojekt.

För att få igång en mer cirkulär hantering av byggmaterial behövs också att politiken tar initiativ. Vi vill se ett nytt nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Vi ser också att det behövs ett helhetsgrepp med allt från ekonomiska styrmedel och kompetensutveckling inom demontering till ett ökat fokus på digitalisering av byggprocessen och certifiering av återbrukade byggmaterial.

Genom ett ökat fokus på en mer cirkulär byggprocess kan vi minska klimatutsläpp och avfall och spara både resurser och pengar samtidigt som nya gröna jobb kan skapas - en win-win för de flesta alltså.

Fru talman! Jag vill slutligen lyfta upp frågan om klimatanpassning i den byggda miljön, en fråga som också hanteras i betänkandet. Vi väntar fortfarande på den nationella klimatanpassningsstrategin, som skulle ha varit klar förra året men som vi nu hoppas är på rull och snart kommer att presenteras. Det är en förhoppning vi har.

Så här års glömmer man lätt sommarens värmebölja och torka, men vi slipper inte undan problemen med stora vattenmängder och risker för skred och ras när snön smälter i olika delar av landet. Samtidigt ger de stora variationerna i temperatur nu skador på både vägar och viktig infrastruktur.

De senaste veckorna har vi till exempel kunnat följa översvämningarna i Östergötland, där vattnet nu börjar sjunka undan, vilket samtidigt ökar riskerna för skred och ras. Vi hade alltså behövt ha strategin med åtgärder på plats redan i dag eller kanske redan förra året.

Arbetet med att klimatanpassa vår omgivning måste stärkas. Kommunerna är nyckelspelare i klimatanpassningsarbetet, och alla kommuner behöver arbeta med klimatanpassning och den fysiska miljön, både för att skydda människors liv och hälsa och för att motverka skador på viktig infrastruktur.

För att kunna göra detta behöver den statliga styrningen och uppföljningen förbättras. Det behövs bättre vägledning och stöd från statliga myndigheter, och länsstyrelserna måste ställa tydligare krav på kommunernas klimatanpassningsarbete. Kommunernas arbete måste också följas upp och utvärderas på nationell nivå. Detta arbete kommer att bli omfattande och i vissa fall komplicerat, så det är viktigt att alla aktörer gör sin del. Staten behöver göra sin del och kroka arm med regioner och kommuner.

Jag har en förhoppning om att dessa frågor kommer att hanteras i den nya klimatanpassningsstrategin och att den är nära nu. Om den inte är det och om frågorna inte hanteras hoppas jag kunna prata mer om dessa helt avgörande frågor framöver.

I vårt utskott har vi stora och helt samhällsavgörande frågor på bordet. Att skjuta problemen framför sig kommer att innebära ännu större problem i framtiden. Jag hoppas därför att vi tillsammans kan ta ansvar och göra allt vi kan genom att bygga hållbart och långsiktigt och planera för klimatsmarta och klimatanpassade samhällen som blir bra och tillgängliga boendemiljöer för alla och att vi kan göra detta nu och inte senare, för alla människor behöver ett tryggt och säkert hem.