Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är alltid mörkast innan det ljusnar. Det är alltid så mörkt innan det blir ljust. Nu är det mörkt. Det är den verklighet som våra byggaktörer just nu upplever. Efter en oerhört tuff tid med höga räntor och hög inflation sviktar likviditeten, och konkurserna och uppsägningarna är ett faktum. Just nu ser det inte ljust ut för de byggplaner som planerades att sjösättas under 2024. Allt handlar om att övervintra, att ta sig igenom mörkret.

Den barnfamilj som så länge hoppats kunna köpa det där radhuset eller den där villan får nu fortsätta tränga ihop sig på en liten yta, därför att inflationen har tärt på kapitalet och banken ser att de höga räntorna inte är möjliga för dem att ta sig an, trots att båda föräldrarna har fast arbete.

År 2024 är och kommer för många att vara ett tufft år. Det är därför som denna regering har fullt fokus på att fullfölja den linje som handlar om att banka ned kärninflationen. Som har påpekats tidigare i denna talarstol är det den enda vägen framåt, om än den är smal och tuff.

Hur får vi det då att bli ljusare igen? Förutom kärninflationen, som just nu sakta sjunker, finns det inga genvägar. En bred väg med en generell lösning som vill fresta oss till enkla lösningar består mest av att byggherrar önskar investeringsstöd. Riksrevisionen tittar just nu på effekterna av subventioner och hur sådana stöd har fungerat bakåt, vilket ska bli mycket intressant att ta del av framöver.

Fru talman! De som kämpar för att hålla villadrömmen vid liv i det mörker som råder just nu vet att banken kommer att möta dem med en tuff kalkyl. Det är självklart viktigt att ekonomin går ihop, både för bankens skull och för att man inte ska tvingas att göra sig av med sin villadröm.

Det är därför väldigt viktigt att den makroöversyn av ekonomin och de finansiella lånebitarna som just nu utreds och är klara lagom till hösten, förhoppningsvis i ett stabilare ekonomiskt läge, resulterar i en helhet och en översyn av både amorteringskraven och bolånetaket. På departementens bord finns förslag om både startlån och bosparande att gå fram med som en helhet. Att Finansinspektionen väljer att vänta med bolånetaket handlar just om att vi behöver ta det här som en helhet när ekonomin och inflationen är mer under kontroll. Lägger vi dessutom till förslagen om hyrköp finns det ekonomiska reformer som jag är övertygad om kommer att möjliggöra att kalkylen går ihop för den som just nu, om än i ett mörkt läge, bär på en villadröm.

Alla goda ting är tre. Därför vill jag nämna tre saker för att denna dröm ska bli verklighet.

För det första: Kalkylen! Vi måste börja i ekonomin, hur tråkigt det än må vara. För den som sitter i samtal med banken är det där man måste börja. Därför sker nu en makroöversyn av den finansiella biten som ska vara klar lagom till hösten. Det är den som är nummer ett.

För det andra: Alla byggen börjar med en hörnsten. Som bondpojk vet jag att man alltid bygger husen eller ladugården efter den hörnsten som allting vilar på och som riktar in allt det andra. Grunden byggs på mark, och markfrågan är den enskilt största delen, både ekonomiskt och när det gäller hur du kan påverka ett husbygge i dag. Ungefär en tredjedel av hela kostnaden för villadrömmen kommer innan du sätter spaden i marken, och detta påverkar villadrömmen.

Det är väldigt svårt att bygga utan mark - prova så får du se! Därför är det viktigt att kommunerna prioriterar byggbar mark för småhus, vilket den här stimulansen ska främja och inspirera till, men det är också viktigt att kommuner och politiken i sin helhet förstår att sju av tio i dag vill bo i ett eget ägt boende, i en villadröm, i ett småhus någonstans. Det är det som är önskan, och detta kräver först och främst byggbar mark.

Från talarstolen i dag har nämnts Initiativet Bygg i Tid. Där finns flera bra och politiskt förankrade förslag som departementet just nu jobbar med. Vi har även uppdragit till länsstyrelserna att stödja kommuner som vill ta fram byggbar mark och se möjligheter i detta i stället för att motarbeta det.

En av de intressantaste utredningarna som just nu ligger på departementets bord handlar om riksintressen. Där tror jag att vi är överens om ett bredare omtag när det gäller hur vi kan prioritera marken ute i vårt land.

Det tredje och sista men absolut inte det oviktigaste är att du som byggherre bärande på en villadröm behöver tre bra kompisar för att möjliggöra ett husbygge: arkitekten, konstruktören och byggaren.

Arkitekten har koll på hur drömmen kan landa på papper och bli något som man kan se och ta på. Förhoppningsvis kommer ju villadrömmen att stå där i 100 år. Konstruktören vet förutsättningarna för mark och hållbarhet. Till sist har du byggaren - den som står där med hammaren i sin hand. De här tre kompisarna behöver du jobba ihop med.

Notera att jag ingenstans nämnde kommunen, staten eller politiken. Det var medvetet, eftersom det är politikens roll att möjliggöra för de här tre kompisarna att jobba ihop. Därför jobbar nu Boverket med regelförenklingar inom projektet Möjligheternas byggregler som är intressanta att titta på. Det är viktigt att avreglera den överreglerade bostadssektorn, där varken byggare eller tjänstemän hittar ut utan går vilse.

De här tre kompisarna ska vi skapa förutsättningar för, och det är det som är den långsiktiga politikens viktigaste uppdrag.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta fram de saker som ligger mig som liberal varmt om hjärtat.

Vi är för en mångfald av boendeformer, både ägda och hyrda. När det gäller den hyrda delen finns det en utredning, Fri hyressättning i nyproduktion, som utan tvekan behöver gå ut på remiss för att kalkylen ska gå ihop, för att man ska våga bygga igen och för att vi ska börja tillämpa det som i de flesta andra länder kallas för en enda sak: en vanlig hyra.

För egen del vill jag landa ned där vi inom bostadspolitiken kanske brister allra mest, nämligen att vi i dag inte klarar att möta den strukturella hemlösheten. Det handlar bland annat om barnfamiljer och våldsutsatta kvinnor som inte har tak över huvudet. Metoden Bostad först är väldigt bra, men den möter inte just dessa människors behov. Vi behöver inse att vi egentligen aldrig har lyckats möta denna strukturella hemlöshet, och nu har den gruppen ökat i antal. Den generella sociala bostadspolitiken har nått vägs ände. Den har inte fungerat sedan andra världskriget, för den ser inte till individens behov. Man blir bara ihopklumpad. Därför behöver vi ta tag i detta.

Fru talman! Just nu står Liberalerna för det enda politiska förslaget. Vi kallar det behovsbostäder. Det behövs en social bostadssektor här i landet, för sociala bostadskontrakt räcker inte till och har aldrig gjort det. Om den våldsutsatta kvinnan ändå lyckas få tag i ett boende är det oftast inte i den tryggaste delen av staden. De går från en utsatthet till en annan.

En social bostad efter behov får inte ligga i ett utsatt område. Den ska vara en trygghet som löper över flera år, och det ska vara möjligt att bo där med redan befintliga bidrag. Dessa bostäder ska finnas både i det befintliga och i det nybyggda bostadsbeståndet. Det ska vara ett tak över huvudet - någonting att kalla sitt hem - om nu politiken vill skapa de förutsättningarna förstås. Även denna natt sover någon någon annanstans. I natt har många inget hem. För dem är drömmen om en egen bostad väldigt långt borta. För dem är det fortfarande mörkt.