Fru talman! Vi har inte haft en så här låg nivå på bostadsbyggandet sedan förra gången Kristersson satt i en regering. Byggkrisen är ett faktum. Alla kurvor pekar nedåt, och Boverket pekar på att nedgången förväntas fortsätta.

I ett läge då det behöver byggas 67 000 bostäder per år fram till 2030 påbörjades endast strax över 20 000 bostäder under de tre första kvartalen 2023. Det är en minskning med 55 procent jämfört med samma period året innan.

Den negativa trenden bedöms fortsätta såväl under 2024 som under 2025. Då ska man komma ihåg att underskottet ackumuleras. För varje år som behovet av 67 000 bostäder inte uppnås ökar betinget för kommande år. Trots det verkar regeringen inte ha någon plan för att hantera krisen.

Det lilla man har gjort har varit otillräckligt och framför allt i stora stycken felaktigt. I en begynnande lågkonjunktur valde man att skära ned på just den politik som underlättar byggandet. Man valde att bryta ingångna avtal om Sverigeförhandlingar och investeringsstöd utan att ersätta det med något annat, vilket sannolikt starkt har bidragit till den byggkris vi nu ser.

Kortfattat kan man sammanfatta regeringens och Sverigedemokraternas politik så här långt med att de i stället för att satsa på bostadsbyggande har dragit undan mattan för bygg- och trähusindustrin.

Vi ser hur anrika företag som klarat sig igenom både finanskriser och pandemi nu knäcks av Tidölagets bostadspolitik. Trähusindustrin har under hösten sett fler konkurser än under pandemin. Under sista kvartalet 2023 var antalet konkurser i byggsektorn på en nivå som vi inte har sett sedan 90-talskrisen. Detta fortsätter under 2024. Under februari ökade antalet konkurser inom byggsektorn med hisnande 84 procent.

Med byggkris och konkurser kommer varsel. Totalt ökade antalet varslade byggnadsarbetare med 154 procent under 2023. Siffran för i år lär bli ännu högre. För trähusindustrin ser det ännu mörkare ut. GS-facket rapporterar att antalet varsel inom träindustrin ökade med hela 270 procent förra året jämfört med året innan.

Trots det skär regeringen ned inte bara på bostadspolitiken utan också på jobb- och utbildningspolitiken. Man väljer också att i det här läget avisera att Sverigedemokraterna och regeringen nu är överens om att trappa ned a-kassan efter 100 dagar. Det är ett dråpslag för de bygg- och träindustriarbetare som nu tvingas ut i arbetslöshet, inte för att deras kompetens inte längre behövs utan som ett resultat av regeringens och Sverigedemokraternas politik, eller kanske snarare avsaknad av politik.

Vi ser nu hur fack och arbetsgivare, när regeringen sviker, själva tvingas agera för att rädda svenska jobb. Den hårt drabbade trähusindustrin aktiverar ett eget korttidsstöd, utan statligt stöd, som ett sätt att hantera konsekvenserna av den byggkris som regeringen har orsakat. Systemet liknar det vi socialdemokrater fick på plats under pandemin, men utan statens stöd. Det är ett styrkebesked som visar på parternas förmåga att ta ansvar för svenska jobb. Men det visar också på Sverigedemokraternas och regeringens oförmåga.

Fru talman! Vi har den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer om inget görs att permanenta bostadsbristen på en hög nivå för lång tid framöver, och konsekvenserna blir stora. Färre unga kan flytta hemifrån, färre kan skilja sig och våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer. Fler blir trångbodda, samtidigt som färre kan flytta från ett hus som blivit för stort. Färre kommer att kunna flytta för att ta ett jobb eller för att utbilda sig, vilket påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Och Sverige blir fattigare.

Konjunkturinstitutet bedömer att det minskade byggandet sänker Sveriges bnp med 1 procentenhet. Det motsvarar ungefär 60 miljarder kronor som kunde ha lagts på skola, sjukvård, polis, pensioner eller trygghetsförsäkringar - listan på behov är lång. Och möjligen är den siffran lågt räknad.

Stockholms Handelskammare har tagit fram en rapport, Notan för byggkrisen, som belyser effekterna av byggkrisen fram till 2030 i Stockholmsregionen. Enligt rapporten beräknas produktionstappet för ett enskilt år uppgå till mellan 30 och 49 miljarder, bara i Stockholmsområdet. Deras siffra för riket är svindlande 88-153 miljarder kronor.

Den negativa sysselsättningseffekten beräknas kunna bli så stor som 3,4 procent färre sysselsatta. Det motsvarar 55 000 färre jobb i regionen. För byggsektorn räknar man med att mellan 20 000 och 33 000 fler blir arbetslösa, och detta återigen bara i Stockholmsområdet.

Fru talman! Sverige har inte råd att låta byggsektorn kollapsa. Vi socialdemokrater har därför levererat ett antal förslag för att mildra krisen. Vi har föreslagit en byggstimulans i form av ett produktionsstöd till orter med stora företagsetableringar, samt till studentlägenheter. Vi har föreslagit förmånlig statlig medfinansiering i form av statliga byggkrediter till nyproduktion.

Vi vill se ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus och en rotreform som räddar jobb och sänker elräkningarna. Vi har krävt att regeringen omgående skickar det färdigberedda förslaget om startlån till riksdagen för beslut och att man går vidare med förslaget om att allmännyttan ska undantas från krav om att tillämpa lagen om offentlig upphandling.

Detta är bara några exempel som hade gjort skillnad här och nu. Regeringen och Sverigedemokraterna har röstat ned samtliga förslag. Man vägrar också hårdnackat och konsekvent att lyssna på vädjan från näringslivet, facken, Hyresgästföreningen med flera, som samtliga vill se någon form av kriskommission med syfte att hantera och mildra krisen.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att det allvarliga läget kräver ett gemensamt politiskt ansvarstagande. Sverige har vid flera tillfällen tidigare visat att det är möjligt att ta gemensamt ansvar i svåra tider. Både 90-talskrisen och de blocköverskridande bostadspolitiska samtalen under 2016 är goda exempel på det.

Vi är beredda att medverka i ett arbete som syftar till att klargöra vilka akuta åtgärder som är nödvändiga att vidta och vad som krävs för att få på plats nödvändiga långsiktiga spelregler. Vi vill att regeringen tillsätter en bostadskommission med representanter från byggbranschen, parterna och politiken, som i första hand ska ha till uppgift att hantera den akuta byggkrisen men som också ska arbeta för att ta fram långsiktiga förutsättningar för en hög och stabil nivå av byggande över tid.

Avslutningsvis noterade jag att David Josefsson i sitt anförande för en liten stund sedan i brist på politik föll tillbaka i valrörelseretorik. Som en kort reflektion på det får jag väl konstatera, David Josefsson, att i Moderaternas Sverige är det byggkris. I Moderaternas Sverige får man väl då säga att vi numera har Uffepriser och kanske Jimmiehyror.

Det är resultatet av att vi nu ser ut att få en förlorad mandatperiod. Det är resultatet av att vi trots byggkris inte får några förslag som faktiskt hanterar den här krisen på riksdagens bord. Propositionsförteckningen innehåller tre förslag som man, om man är välvillig, kan säga berör bostadsbyggandet i Sverige.

Det ena - detta debatterades i replikskiftet - finns inte omhändertaget i den här debatten, men jag ser fram emot att diskutera det sedan. Det är viktigt att man tryggar våra bostadsmiljöer, men det innebär inte att det byggs mer. Det andra är en skrivelse från Riksrevisionen, och det tredje är att man ska iaktta aktsamhet vid byggning, rivning med mera. Detta är vad regeringen har lyckats leverera, och det är underkänt.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)