Fru talman! Jag är inte lika säker på att de andra, som inte har begått brott, kommer att skyddas även om de gör allt. Alla föräldrar som jag har träffat, vars barn har hamnat i kriminella miljöer, har gjort allt för att få hjälp. Vi har sett tv-program om detta. Föräldrar har sagt: Jag har kontaktat socialtjänsten. Jag har kontaktat polisen. Jag behöver hjälp.

Det är de föräldrarna och deras andra barn, som inte har begått brott, som kommer att hamna på gatan med denna lagstiftning.

Frågan som jag vill ställa är: Vart ska alla dessa barnfamiljer, framför allt de som inte har begått brott, ta vägen när ni har lyckats vräka dem? Att ha en bostad är en rättighet. Denna lagstiftning kommer hundraprocentigt att leda till att flera barnfamiljer vräks. När ni har lyckats göra detta, vart ska dessa barn och föräldrar ta vägen? Hur ska detta hjälpa integrationen? Jag vill verkligen gärna ha svar på dessa frågor. Vart ska de ta vägen när de väl är vräkta?

Det andra som David Josefsson nämner är ett argument som man använder från regeringssidan: Vi vill skydda alla grannar. Om någon bor i en lägenhet eller en bostad och den personen utsätts för hot, våld, bomb eller vad det nu är måste den personen avlägsnas eller i alla fall flytta eller vräkas från sitt boende.

Jag är politiker. För ett par veckor sedan blev min familj hotad. Man hotade att bomba mitt hem. Jag har inte begått något brott, men det kan vara så att mina grannar blir väldigt rädda och oroliga. Ska jag och min familj vräkas för att jag blev utsatt för ett bombhot? Är det regeringens resonemang?

Jag håller med om att grannarna ska kunna känna sig trygga, men jag ska också kunna känna mig trygg. De familjer vars barn har hamnat i kriminella miljöer ska också kunna känna sig trygga. Varför skapar vi inte en förutsättning för att avlägsna bara den som har hamnat i kriminella miljöer, i stället för att vräka familjerna, så att resten kan stanna kvar?