Herr talman! Detta är verkligen en debatt som erbjuder ett smörgåsbord av områden att fokusera på. Livsmedel är nämligen mycket mer än bara den näring vi behöver för att överleva.

Det är förvaltandet av gammal kunskap och samtidigt bejakandet av banbrytande forskning för att hitta mer livskraftiga grödor. Det är den första färskpotatisen på sommaren. Det är svampen på hösten och Jansson på julbordet. Det är jakt och fiske och öppna landskap. Det är företagande och entreprenörskap. Det är kulturarv och traditioner. Det är en livskraftig landsbygd och ett pulserande stadsliv. Livsmedelspolitik är helt enkelt något som berör oss alla i vår vardag.

Herr talman! Det är också geopolitik, krisberedskap och i allra högsta grad en EU-fråga.

Vi behöver stärka vår inhemska livsmedelsproduktion; det är inte tu tal om det. Livsmedelsberedskapen behöver stärkas för att livsmedelsförsörjningen ska tryggas i tid av kris. Detta är något regeringen arbetar dedikerat med. Kopplat till detta pågår också en omfattande återuppbyggnad av det civila försvaret. Men detta - och det tål att betonas med emfas - innebär inte att vägen framåt är att gå i en mer protektionistisk riktning. Det hör man annars ofta i debatten, och det finns tendenser till det.

Kris efter kris visar tvärtom att det är just i tid av kris som vi behöver frihandel. Det är då vi behöver det internationella samarbetet, och det är då vi behöver EU som allra mest. Det här har både pandemin och kriget i Ukraina visat oss.

En högre grad av självförsörjning och frihandel går hand i hand för en bättre beredskap. Kriget i Ukraina är ett utmärkt exempel på detta. Öppna handelsflöden har stärkt Ukrainas motståndskraft. Veteexporten har inneburit ett helt avgörande tillskott både till världens livsmedelsförsörjning och till den ukrainska krigskassan. Stängda gränser hade varit helt förödande.

Herr talman! Jordbruket är inte bara en central näring för Sverige och något som är helt avgörande för livsmedelsförsörjningen; det är också nyckeln för att lyckas med den gröna omställningen. Här spelar EU en viktig roll, och Sverige spelar en viktig roll i EU.

Som exempel kan man ta dagens regelverk för genmodifierade grödor. De är för restriktiva, och de behöver liberaliseras. Att utnyttja GMO-teknik är ett måste för att spara på jordens resurser och för att stärka jordbrukets motståndskraft. Tack vare ny teknik kan genmodifierade grödor anpassa jordbruket till klimatförändringarna samtidigt som behovet av bekämpningsmedel minskar.

Här går faktiskt utvecklingen i rätt riktning, även om det går långsamt. De steg som nu tas inom EU för att tillåta nya genomiska tekniker är väldigt välkomna. Men vi behöver löpa linan ut och tillåta GMO fullt ut. Att utnyttja GMO-teknik är ett måste för att spara på jordens resurser och för att stärka jordbrukets motståndskraft. Här är det viktigt att Sverige står stadigt och talar med stark stämma.

Jag ska inte förlänga debatten, herr talman. För att knyta ihop säcken kan man säga att vägen framåt för en stärkt livsmedelsberedskap är att både ta till vara gammal kunskap som vi ärvt från tidigare generationer och våga bejaka de framsteg som görs inom forskningen. Liberalt bondförnuft, om man så vill.

(Applåder)