Herr talman! Tack för ett intressant anförande, Sofia Skönnbrink!

Jag tänker så här: Jag vet ju att ledamoten är väldigt mycket ute och besöker gårdar runt om, säkert både i Värmland och på andra ställen, och jag vet också att man i mötena med jordbrukare får en ögonblicksbild av hur de har det. De förmedlar detta, och när jag är ute och möter bönder är det många som nämner just det jag tog upp i mitt anförande, nämligen lönsamheten, konkurrenskraften och regelverken - som ledamoten själv lyfte fram - och även den sårbarhet vi har i svenskt jordbruk.

Jag brukar svara hur vi och regeringen ser på hur man ska kunna ändra på detta genom de åtgärder som nu vidtas, och då tänker jag: Vad svarar ledamoten och Socialdemokraterna, som förvisso är ett oppositionsparti men som ändå har styrt landet länge? Jag tänker nämligen att siffrorna är väldigt tydliga, och jag kanske hinner dra dem. Jag säger inte att allt är den förra regeringens fel - det vägrar jag säga - men jag menar ändå att man har ett ansvar. Har man styrt ett land är det ändå ett faktum att det är som det är.

År 2000 fanns det 12 000 mjölkföretagare och 400 000 kor. I dag, drygt 23 år senare, finns det 2 598 mjölkföretag och 289 182 kossor kvar i landet. Det är en rejäl minskning av antalet mjölkföretag och kor, och det tänker jag får konsekvenser.

Jag tar nästa fråga sedan.