Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag vet inte riktigt på vilket sätt ledamoten menar att man har försökt. Som jag sa gjorde vi tidigare, i regeringsställning, en anmälan till EU-kommissionen, men den anmälan valde landsbygdsminister Peter Kullgren att dra tillbaka för att invänta EU-gemensamma bestämmelser på området.

Med facit i hand är det beklagligt att det har gått ett och ett halvt år men att det fortfarande inte har hänt något i denna fråga. Det känns som att processen behöver påskyndas ganska mycket då vi behöver göra allt vi kan för att öka självförsörjningsgraden och få fler att välja svenska alternativ.

Jag var på en UF-mässa i Karlstad och träffade ungdomar som hade tagit fram en merch, alltså en t-shirt, med texten Ät svenskt kött! Det är glädjande att de också tycker att detta är en viktig fråga. Tyvärr får man inte ha den typen av kläder på sig i kammaren - annars hade jag burit tshirten här i dag. Jag stöttar dem helhjärtat i detta.

Åtta av tio konsumenter tycker att detta är en viktig fråga. De vill veta varifrån köttet kommer. Som ledamoten säger ska man veta om det är svensk oxfilé man får på tallriken eller om den kommer från Brasilien. Det är väldigt skevt i dag. När man rullar köttbullar hemma har man full koll på varifrån nötfärsen kommer, men om man går ut och äter på restaurang har man ingen koll på vilket ursprung hamburgaren har.

Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är det som gör att man låter denna process ta så lång tid? Vi vet att vi särskilt i tider av höjd beredskap behöver öka produktionen av svenska livsmedel, och då behövs denna typ av åtgärder här och nu. Vad är det som gör att man inte försöker skynda på detta så att vi får det på plats snart?