Fru talman! Vi debatterar här i eftermiddag ett betänkande om livsmedelspolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

I juni i år är det sju år sedan vi i denna kammare antog livsmedelsstrategin. Det var ett oerhört viktigt beslut för Sveriges alla jordbrukare. Att den över huvud taget blev till var tack vare dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, och jag vet många jordbrukare som menar att det här beslutet innebar att man faktiskt kunde satsa på den gröna näringen.

Men tyvärr betydde inte strategin så mycket. När man frågar näringen blir svaret alltid att det bara är en strategi med en massa ord men väldigt lite verkstad. Så upplevs den. Ingen bonde som jag har pratat med har märkt av att det har blivit mer lönsamt eller mer konkurrenskraftigt eller att regelbördan blivit lättare. Inte heller har livsmedelsförsörjningen ökat. Den ligger tyvärr stadigt under 50 procent.

Fru talman! När jag möter jordbrukare runt om i landet är det några frågor som alltid dyker upp i diskussionen. Vi är säkert fler som är med om samma sak. Det handlar om lönsamheten, konkurrenskraften, regelbördan och livsmedelsförsörjningen. Dessutom har vi en miljöbalk som klassar jordbruket som miljöfarligt. Med andra ord: När mjölkbonden går ut till mjölkstallet för att mjölka på morgonen är det en miljöfarlig verksamhet.

En bärande del i livsmedelsstrategin var att vi skulle öka livsmedelsförsörjningen och stärka livsmedelsberedskapen i landet. Från att det varit en icke-fråga för många i samhället och även för politiken är det nu en högst relevant och viktig fråga. När jag ställde frågor om detta till generaldirektören för MSB för några år sedan var han ärlig och sa att de inte jobbade med den frågan över huvud taget. Det var en icke-fråga.

Den dåvarande regeringen tillsatte en utredning som för några veckor sedan redovisade sitt betänkande Livsmedelsberedskap för en ny tid. Det här är en utredning som är oerhört viktig och som lyfter fram olika saker som vi måste göra i Sverige för att få högre beredskap.

Fru talman! Det måste finnas mat för våra medborgare även i kris- eller krigstider. Här är vårt grannland Finland ett lysande exempel. De har tänkt till och kan mätta sin befolkning i över ett halvår utan att behöva importera ett enda vetekorn! I Sverige handlar det om en till två veckor. Sedan är det tomt i hyllorna. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

Fru talman! Jag har en god vän som är mjölkbonde och som bor i Jönköpingstrakten. Han berättade för mig att när han på 60-talet ville ta över mjölkgården från sin pappa gick han till banken. Då sa banktjänstemannen: Hur kan det vara möjligt att du ska bli bonde? Vet du inte att vi inte ska producera maten i Sverige? Vi ska ju få mat utifrån, från andra länder som producerar den.

Det här, mina vänner, var som sagt på 60-talet, och då kan man förstå hur det har blivit som det har blivit. Under så lång tid har samhället sagt att någon annan ska producera maten, medan vi ska göra någonting annat. Vi behöver inga bönder. Här finns annan politik!

Det är klart att vi inte kan ha det så här. Vi måste ha en livsmedelsproduktion värd namnet.

Fru talman! Jag är tacksam över att vi nu har en regering som tar de här frågorna på största allvar. Efter att man har samlat in synpunkter från jordbrukare och aktörer inom den gröna näringen händer det nu väldigt mycket rörande svensk livsmedelsproduktion. Livsmedelsstrategins intentioner kommer att genomföras, och regeringen tillsätter nu ett råd med aktörer med fokus på att nå målen i livsmedelsstrategin.

I enlighet med livsmedelsstrategin har regeringen även beslutat att tillsätta en utredning om svensk konkurrenskraft och djurvälfärd som kommer att redovisas i juni - jätteviktigt, precis som många jordbrukare säger. Dessutom tillsattes nyligen en utredning om regelförenkling och översyn av kontroller och avgifter inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Även detta är otroligt viktigt. Vi vet att det är precis det här som våra svenska jordbrukare talar om.

Fru talman! En fråga som jag tycker är jättespännande är att vi har en miljöbalk som säger att det är en miljöfarlig verksamhet att bedriva jordbruk. Jag, min kollega John och andra kollegor runt om i laget har haft den här diskussionen med jag vet inte hur många ministrar under den tid som vi satt i opposition. Vi frågade och frågade, och de sa: Nej, det går inte att förändra miljöbalken.

Men vad händer nu? Jo, nu säger regeringen att man ska se över det här för att se hur man kan ändra uttrycket "miljöfarlig verksamhet" till något annat. Det, mina vänner, är väldigt positivt!

Till sist vill jag säga något om hur viktigt det är att konsumenterna ska få veta i vilket land maten produceras. Regeringen försökte få med sig EU på det förslaget, men det gick inte. Därför kommer nu regeringen att komma med förslag om åtgärder. Även det här är en viktig signal till Jordbrukssverige.

(Applåder)