Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.

Gult över Bandasjöns vattenklart genom fidjiska palmvindars susspeglar och blänker i nattenfyrarnas klippande ljus.

Djupt i hawaiiska lederi de vänliga fyrarnas skennämner kanaken med hederdet exotiska namnet Dalén.

Det var en dikt av Alf Henrikson. Alla har gissat vem och vilken svensk världsledande uppfinning det handlade om.

Som jag sagt tidigare här var Sverige en gång i tiden verkligen världsledande på uppfinningar och innovationer. Vi var stora i världen på riktigt. Daléns fyrar och Ericssons propellrar förändrade ekonomin i hela världen på ett uppenbart och konkret sätt. Jag tror att det är orealistiskt att försöka ta tillbaka just den positionen; det är nog min bedömning. Men vi borde höja oss ett par snäpp, taget vår stolta historia i beaktande.

Hur ska vi då höja oss ett par snäpp i den mördande globala konkurrensen? För att om möjligt hitta svar på den frågan tröskade jag igenom ett antal remissvar till den kommande forskningspropositionen, som har nämnts tidigare här i dag. Förutom att varje institution förvånande nog vill ha mer pengar och ökade anslag återfanns det några svar som återkom i remissvaren med viss regelbundenhet.

Tolkar jag remissvaren rätt bör vi förändra finansieringssystemet så att mer av pengarna går till excellent och produktiv forskning. Jag har själv sagt detta många gånger i talarstolen, men jag har också hört många inom akademin säga just det. Jag tror att vi någon gång måste göra slag i saken och verkligen reformera vårt finansieringssystem. Det går för mycket pengar till forskning av hobbykaraktär.

Det kommer att komma kraftiga reaktioner vid varje förändring av finansieringssystemet. De som riskerar att få minskade anslag kommer att tala om hot mot den akademiska friheten, hot mot demokratin och hot mot hela vår västerländska civilisation - var så säkra. Fast det här är ju vad många tunga remissinstanser faktiskt säger.

Fru talman! Det talas från alla håll om fri forskning. Ämnena ska väljas fritt, och politiker ska inte styra forskningen. Jag håller med - även om någon alltid tar besluten om vilka som får anslag och vilka som inte får anslag. Till viss del måste politiker styra forskningsmedel till områden som är helt nödvändiga för vårt samhälle och dess välgång. Det är regeringens ansvar. Självklart är det en grannlaga balansgång mellan nödvändig styrning och fri forskning.

Med det sagt är jag mest orolig för politiskt influerad forskning - forskning som ger sken av att vara kliniskt ren från påverkan men som i själva verket följer en agenda eller av andra skäl inte granskas kritiskt. Vi har alla fallet Macchiarini i färskt minne. En väl påläst gymnasieelev kunde ha talat om att det hela inte skulle fungera. Ändå stöttades han av högt uppsatta personer inom sjukvårdsadministrationen och akademin. Hur kunde det komma sig? Det tycker jag att varje ledamot här inne ska fråga sig.

Vem granskar kritiskt IPCC:s rapporter? Jag har inte sett någon, nästan. Om en aldrig så angelägen forskning inte tål eller ens vill bli kritiskt granskad är det egentligen inte forskning utan religion eller politik. I själva verket borde forskarna lära av oss politiker. Vi är bra på att kritiskt granska varandra.

Fru talman! Vilka gjorde fordom de epokgörande uppfinningarna? Enligt vad jag uppfattat var det hyggligt utbildade personer som påfallande ofta kom från de lägre samhällsklasserna. De var dock inte överutbildade; det var inte utbildningens längd som var avgörande. De började ofta på industrigolvet efter avslutade studier för att arbeta sig uppåt. De hade en obändig inre drivkraft att åstadkomma och förbättra saker. Jag undrar om dagens forskare har samma drivkraft; jag hoppas det. De tillbringade inte heller sin tid i onödan inom universitetsvärlden.

Vi lever i ett annat samhälle i dag, med andra förutsättningar. Det måste vi konstatera. Men vad kan vi i dag lära oss av dem som lade grunden för världens främsta uppfinnarland en gång i tiden? Det är en tänkasjälv-fråga, men klart är att vi behöver mer industrinära forskning.

Vad säger då remissvaren till forskningspropositionen om en mer framgångsrik forskning? Det är inte bara Utbildningsdepartementet som har analyserat remissvaren utan även jag. Jag ska kort gå igenom några guld- och gruskorn.

Iva skriver att högskolorna ska utveckla profilområden och inte satsa på för många områden. Bra, Iva - jag håller med! En ökad andel av alla anslag bör gå till STEM-utbildningarna. Den andel av anslagen som gått till STEM-utbildningarna har över tid minskat. Jag håller med - mycket bra, Iva!

Chalmers anser att man bör höja ersättningsbeloppet för naturvetenskapliga utbildningar och teknikutbildningar. Bra, Chalmers! Jag tror också att det måste göras, och om jag minns rätt har regeringen höjt ersättningsbeloppet med 1,6 procent för de här utbildningarna.

KTH vill att man ska satsa på forskning och kompetenshöjning inom kärnteknik. KTH kan dessutom åta sig det uppdraget. Man vill också att det satsas på Sveriges deltagande i European Chips Act. Det handlar om riktad forskning mot halvledare och kvantchipp. Det låter jättebra. Bra, KTH!

Stockholms universitet: Mer av allt till alla! Det var en sammanfattning, fru talman.

Försvarshögskolans remissvar kan jag rent ut säga att jag är besviken på. Det står en massa om samverkan och att bli bäst. Jamen bli bäst då! Man har i ett remissvar en chans att säga vad man verkligen tycker och vill, och så tar man inte den chansen. Jag är besviken; jag hade väntat mig mer.

Kungliga Vetenskapsakademien har tagit upp det orimliga med Akademiska Hus. Modellen vi nu har är inte ändamålsenlig och bör reformeras. Det är en fråga för utbildningsministern att ta tag i. Det är många som säger samma sak.

Göteborgs universitet vill att man utvärderar tidigare forskningspropositioner. Det är ingen tokig idé egentligen. Där finns det också både guld och definitivt gruskorn. Man vill även att basanslagens andel av forskningsfinansieringen ökar. Den frågan är en vattendelare. Vi lutar åt att öka basanslagens andel av de totala forskningsanslagen. Men där råder det verkligen delade meningar ute i akademin.

Fru talman! En del remissinstanser vill öka andelen lärarledd undervisningstid, vilket är ett mycket bra förslag. Jag har själv framhållit detta många gånger i talarstolen. Vi ligger bland de lägsta i hela världen avseende lärarledd undervisningstid. Efter pandemin har vi en gyllene chans att minska antalet platser för att höja kvaliteten på utbildningarna, och vi höjer kvaliteten främst genom att öka den lärarledda undervisningstiden.

(Applåder)