Herr talman! Definitionen av ekonomi är hushållning med knappa resurser. Det är någonting som vi måste bli mycket bättre på.

Det här motionsbetänkandet handlar om statlig förvaltning och statistikfrågor, men det jag främst kommer att koncentrera mig på är styrningen av staten som helhet.

Statens uppgift är att skapa mesta möjliga nytta för medborgarna. Hur gör vi det? Svaret på den frågan kanske inte alltid är mer resurser till alla verksamheter. Målet med den politik vi debatterar och beslutar om här i kammaren måste vara att ge bästa möjliga förutsättningar för våra myndigheter, kommuner och regioner att skapa den nyttan. Varje ny lag, förordning och riktlinje och varje nytt arbetssätt som vi eller våra myndigheter och verk beslutar om måste ha detta som resultat.

Samtidigt tror jag, herr talman, att vi har uppnått peak reglering. Jag tror inte att lösningen är mer regler och lagar för att reglera alla de här sakerna.

Den svenska staten har i dag sammanlagda utgifter på drygt 1 300 miljarder kronor. Samtidigt har det funnits diskussioner om att förändra överskottsmål. Det skulle kanske ge 20, 30 eller 40 miljarder som ökar möjligheterna till investeringar i statliga, kommunala och regionala verksamheter som verkligen behövs. Men om vi i stället skulle effektivisera och omprioritera skulle vi kunna frigöra betydligt större resurser.

Det beräknade reformutrymmet ligger någonstans kring 50-60 miljarder per år, men en vanlig estimering av förändringspotentialen i ett företag är mellan 5 och 10 procent. Detta skulle med enkel matematik leda till mellan 65 och 130 miljarder per år i möjliga förändringar i omprioriteringar. Det är betydligt mer än omprövningen av överskottsmål och reformutrymmet sammanslaget.

Det här ligger också i linje med den AI-granskning som har gjorts av Jens Nylander när det gäller hanteringen av fakturor bland kommuner och regioner. Det är en granskning av 236 kommuner och elva regioner där man har analyserat 30 miljoner fakturor. Man har sett en rad häpnadsväckande hanteringar av kostnader, men man har också kommit fram till i genomsnitt ungefär 90 miljarder i möjliga förändringar och prioriteringar. I dagligt tal kan man kalla det besparing, men jag skulle vilja tala om effektivisering snarare än besparing.

Med detta sagt är det ju inte så att staten, regionerna och kommunerna bedriver dåliga verksamheter. Tvärtom är verksamheten överlag fantastiskt bra och effektiv på många sätt. Diskussionerna om effektiviseringar och förändringar i arbetssättet är någonting som är ständigt närvarande i näringslivet, men det är väldigt sällan som vi diskuterar detta här i riksdagen. Vi koncentrerar oss på mer resurser, som blir svaret på alla frågor.

Vi kommer inte alltid att kunna göra sådant som vi alltid har gjort fast bättre. Vi kommer heller inte att kunna göra sådant som vi alltid har gjort bättre och billigare. Vi behöver nya processer för att få ökad nytta för samhället. Samtidigt, herr talman, är det inte alltid kostnadsbäraren som har störst förändringspotential. Det är inte besparingen i själva verksamheterna som är den största besparingen.

Det är ofta statliga lagar och förordningar som har skapats här och på andra statliga myndigheter som är den största kostnadsdrivaren för kommuner och regioner. Även EU har identifierat regelkrångel som en av de främsta anledningarna till att Europa tappar i konkurrenskraft.

Ett flertal motioner i det här betänkandet handlar om att minska antalet myndigheter. Det är definitivt ett bra sätt att hantera administrativa kostnader och begränsa statens kostnader. Men det är inte bara där som besparingspotentialen och effektiviseringen ligger. Vi måste hitta nya sätt att hantera våra invanda mönster.

Regeringen bedriver i dag ett arbete på många sätt på det här området. Man har även infört övergripande besparingar i årets budget, vilket är ett bra instrument för att öka incitamentet att effektivisera. Men utöver detta har staten också helt nyligen tillfört 6 miljarder kronor till regionerna, för ibland behöver man investera och öka kostnaden för att i ett senare skede kunna minska kostnaden och öka nyttan.

Förändringsprocesser är alltid svåra. Ofta krävs det resurser och investeringar för att spara på sikt. Därför tillför nu regeringen också detta till verksamheterna. Staten kan påföras sitt ansvar för kostnadsökningar och inflationen, men våra kommuner och regioner har också ett eget ansvar att hantera detta och bedriva en effektiv verksamhet.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.