Fru talman! Som Martin Westmont noterade ställde Larry Söder samma fråga för en stund sedan. Jag får väl upprepa mitt svar.

I grund och botten är det naturliga sättet att ta sig an en fråga om vilka relationer och samlevnadsformer som staten ska erkänna att man tar detta den familjerättsliga vägen. Det är så det är reglerat när det gäller äktenskap, samboförhållanden och annat.

Bakgrunden till just det här reformgreppet är att det finns ett djupt känt problem med tvång och ofrihet. Äktenskap används tvångsmässigt och i syfte att inskränka den enskildas - det är i regel en ung kvinna det handlar om - rätt att själv bestämma över sitt liv.

Jag har noterat synpunkterna. Jag välkomnar greppet men ser också frågetecknet: Kommer detta att vara tillräckligt effektivt för att komma åt det bakomliggande tvånget? Jag är beredd att fortsätta diskussionen, gärna på basis av ett lite mer ordentligt empiriskt underlag, med ledamöter i kammaren och i andra sammanhang.